Vi var något hundratal personer diabetiker och anhöriga till diabetiker och några bara allmänt intresserade som lyssnade på två föreläsningar om diabetes häromdagen.
En njurspecialist, som jag förstod av programmet, skulle tala under rubriken ”Hur njurskador vid diabetes och högt blodtryck kan påverkas vid tidig behandling”.
Han hade många fina PowerPoint bilder. Vi förstod att han var väldigt förtjust i en studie som heter Steno 2. Han tyckte tydligen att den studien var något alldeles enastående eftersom han uppehöll sig så länge vid den.
Det var lite svårt för oss att bedöma det stora i det eftersom vi blev bortkollrade av så många märkvärdiga medicinska termer och satt och funderade på vad de kunde betyda.
För att inte tala om alla fina statistiska begepp –hard endpoint och klinska endpoints, multifaktoriell, det var ingen ände på det.
Att han var väldigt duktig, det förstod vi.
Vi satt snällt och artigt kvar och lyssnade fast vi förstod att han nog gått fel och trodde att vi var medicine kandidater i njurkursen. Det kan hända den bäste.
Men en sak fastnade. Nämligen 50%!
Så stor var skillnaden i överlevnad mellan personer med diabetes II som behandlas i 13 år med den heliga treenigheten insulin, statiner och blodtrycksmedicin och de som inte fått den behandlingen.
Det som fastnade var också att det var viktigt att undvika animaliskt fett och att motionera.
Nästa namnkunnige doktor från det stora sjukhuset, skulle enligt programmet tala om: ”Hur tar jag hand om min diabetes?”
Han var skojfrisk och käck. Men det var nog lite fel i programbladet för han tyckte nog inte att vi skulle ta hand om vår diabetes själva.
Nej, han var nog rädd att vi då i vårt oförstånd skulle börja sätta i oss en massa animaliskt fett.
Han visste vad som krävdes.
Samma saker som den föregående föreläsaren. Insulin, statiner och blodtryckssänkare. Han tyckte också att vi skulle akta oss för kalorier äta en morot innan maten och motionera. Han var också väldigt förtjust i studien Steno 2.
Han talade också om 50 %.
Så frågade en näsvis person om vem som finansierat studien.
Är det inte fantastiskt?
Enligt föreläsaren hade en enskild diabetesförening i Danmark finansierat den 13 år långa studien. Föreläsaren försäkrade att industrin inte var inblandad och fick den näsvisa att känna sig konspiratorisk.
Nu kommer det konstiga. Om man Googlar på STENO 2 så hamnar man så småningom här:
Steno Diabetes Center er et forskningshospital, der udelukkende behandler mennesker med diabetes. Centeret har driftsaftale med Region Hovedstaden og fungerer som regional diabetesafdeling. Steno Diabetes Center er ejet af Novo Nordisk.
Och som av en tillfällighet så tillverkar Novo Nordisk……. just precis insulin!
Men man får förstå. Det är inte lätt med danska!
Margareta
Visar inlägg med etikett Föreläsning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Föreläsning. Visa alla inlägg
söndag 20 november 2011
torsdag 20 oktober 2011
MULLIGABARN.SE
REFERAT FRÅN EN FÖRELÄSNING ARRANGERAD AV MULLIGABARN.SE
Den 4:de oktober 2011 lyssnade jag till en föreläsning om barn och övervikt organiserad av MulligaBarn.se.
KORT OM MULLIGABARN.SE
Malin Agn, är en initiativrik mamma som inte fick den hjälp som hon behövde med sitt överviktiga barn. Hon startade då MulligaBarn.se. Med hjälp av en blogg och kostnadsfria föreläsningar över landet vill hon stötta föräldrar med överviktiga barn. Hon använder sig av lokala experter från den allmänna hälso- och sjukvården. Lokaler sponsras av företag på orten.
Citat från hemsidan: ”MulligaBarn.se bygger på en vetenskapligt utprövad metod för att stötta föräldrar med mulliga barn”
Verksamheten finansieras av Playing for Change en ideell stiftelse grundad av Kinnevik. Citat från hemsidan. ”Vi investerar i sociala entreprenörer som gör livet bättre för barn och unga.”
http://www.playingforchange.se/sv/playmakers/se/14/
FÖRELÄSAREN OCH PROBLEMFORMULERING
Föreläsningen hölls i Göteborg av en barnläkare med specialitet på övervikt hos barn. Det var en mycket engagerad och personlig föreläsning. Föreläsaren hade ett beteendevetenskapligt angreppsätt på problemet.
Det vill säga, att det handlar om ett mentalt snarare än ett medicinskt problem, samtidigt som man inte kunde bortses från arvet. Barnen åt för mycket och rörde sig för lite.
Målet med behandlingen var att ändra vanor. Det innebar att engagera, motivera och träffa barnet ofta. Låta barnen berätta. Barnets motivation till förändring bedömdes med ett frågeformulär.
Uppgavs att barnen hade dålig kunskap om sin egen kropp. Därför var det viktigt att de skulle lära känna sin kropp framförallt storleken på sin magsäck. Den beskrevs som lika stor som barnets sammanflätade händer.
FÖRELÄSNINGEN
Följande konkreta uttryck tog sig föreläsarens grundläggande uppfattning om övervikt hos barn.
Det fastslogs att det handlade om vanlig mat och inte några modedieter som Atkins, GI eller LCHF. Detta yttrande stöddes av en icke namngiven studie som enligt föreläsaren visade att alla dieter i princip hade samma utfall när det gäller viktnedgång.
Några kvantitativa fakta om övervikt och BMI hos barn redovisades.
Poängterades att det var viktigt att sätta in insatser tidigt då kan längdtillväxten hjälpa till för att gå ner i vikt.
Det nämndes att vi behöver kolhydrater, fett, protein. Att kolhydrater behövs för hjärnan underströks.
Balans var ett nyckelbegrepp och ett återkommande tema. Balans illustrerades med en bild på en balansvåg. Balans mellan energi in och energi ut . Balans mellan TV/datortid och utetid. Balans mellan sömn och vila.
Lagom portion för Din magsäck. Kunskapen om storleken på magsäcken skulle hjälpa barnen att anpassa sin matportionen till magsäckens storlek. Barnen skall lära sig att bli mätta på mindre mängd mat - lära sig vara hungriga. Som exempel beskrevs en pojke som bara behövt vara hungrig en vecka genom att äta mindre mängd mat. Slutsats: magsäcken hade krympt efter en vecka. Konkreta tips var halvera högen pasta och halvera antalet köttbullar. Dela varje köttbulle i två delar för att ge en uppfattning om fler. Aldrig en extra portion och tugga långamt.
Regelbundna måltider betonades. Tre huvudmål och tre mellanmål. För att hålla en jämn blodsockernivå bör det inte gå mer än 3-4 timmar mellan måltiderna. Mellan mål var viktigt om det så bara består av ett päron. Måltiden bör ta 15-20 min. Det nämndes exempel på föräldrar som mätte tiden med tidur.
Varning för stillasittande utfärdades och som exempel gavs då de barn och ungdomar som sitter framför sina datorer stor del av dygnet. I det sammanhanget refererades till Professorerna Marcus och Rössner och en studie benämnd STOPP-studien.
http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?tem=0&art=121
Guldkant på tillvaron behövs, men det bör räcka med ett hekto godis på lördag. Tipsen var att inte äta upp allt på en gång och att bita geléråttan i två delar. Läsken kan bytas ut mot vatten.
Fetmaoperationer kan undvikas med förändring av ätvanor. Operationerna är både dyra och inte biverkningsfria.
Angående mejeriprodukter Föreläsaren själv och flera föräldrar i publiken visade sig ha erfarenhet av att ha både överviktiga och normalviktiga/underviktigta barn i samma familj. Då fick man laborera med både lättmjölk och helmjölk, och förklara orsaken för barnen.
(underförstått att lättmjölk gäller vid övervikt). På frågan om smör och grädde så var svaret att det var tillåtet i små mängder, med betoning på små.
INFORMATIONSMATERIAL
Föreläsaren hade själv tagit fram en informationsfolder för föräldrar och barn med trevliga och pedagogiska illustrationer.
Där fanns en bild på en cirkel innehållande bilder på ”vanlig mat”, en balansvåg, stora prickar för de större måltiderna och mindre för mellanmålen, bilder på glada och skuttande barn. Det som gav mig speciella associationer var en bild på två vägar, en rak bred asfalterad och en smal slingrig som gick upp och ner. Men på slutet av den smala vägen anade man ljuset!
VILKA VAR DÄR
Ett femtiotal frustrerade föräldrar till överviktiga barn som förgäves sökt professionell hjälp. Det var inte konstigt att man oreflekterat tog till sig vad den trevliga och förtroendeingivande doktorn sade. Äntligen en doktor som förstår och med ett enkelt budskap. Föreläsningen var en succé.
Föräldrarna redogjorde för förfärliga upplevelser, som denna t.ex. - när man äntligen fått en tid hos en läkare för sitt barn, så petade doktorn på den bulliga magen och sade ”Du får snart diabetes”. Så var den konsultationen till ända.
OVÄLKOMNA FRÅGOR
Det var bara de tre personer som gjorde mig sällskap och jag själv som ställde var sin spontan fråga som kunde uppfattas som att störa agendan. Svaret på våra frågor blev.
Nej, föreläsaren kände inte till professor Birgitta Strandviks forskning som visade att barn som åt fet mat var smalare än de som åt magrare mat.
Nej, föreläsaren kunde inte uppge namnet på koststudien som det refererades till.
Nej, föreläsaren trodde inte på sambandet kolhydrater, blodglukos, insulin och fettinlagring. Nej, det fanns ännu inga kvantitativa resultat av hennes behandling av överviktiga barn.
VAD SOM INTE SADES
De som väntade på konkreta kostråd utöver ”vanlig mat” och fick vänta förgäves. Av resonemanget om mjölken så förstod man att det rådde en konsensus mellan föreläsare och åhörare att det var fettet i mjölken som var fettbildande. Av rådet att byta ut den stora Coca-colan mot en mindre eller ännu hellre vatten fick man förstå att socker hade en roll i det hela. Konkretare än så var inte föreläsaren när det gällde kosten.
Berättades om en lärare som gav barnen olika poäng för vad de hade ätit till frukost. Gröt gav högsta poäng. Det hade inspirerats till ökat grötätande. Av det fick man förstå att det var ett lovvärt initiativ.
FRÅGOR JAG SKULLE VILJA STÄLLA TILL ARRANGÖREN FÖR MULLIGABARN
Varför anlitar Du föreläsare som företräder samma institutioner (den officiella hälso-och sjukvården) som tre decennier givit oss de kostråd vars följder vi alla kan konstatera. Vår tillit till dessa experter har ju visat sig vara förödande. Varför skulle det bli annorlunda denna gång?
Initiativet hade varit fantastiskt, om Du gått utanför ”boxen”. Det finns mängder av kompetenta kostrådgivare utanför vår allmänna hälso- och sjukvård att anlita.
De vet att det inte bara handlar om energibalans, utan man måste ta hänsyn till varifrån energin kommer. De vet att man inte kan motionera bort övervikt. Framförallt skulle de betrakta det som barnmisshandel att låta barn gå hungriga.
(N.B. Visst finns det numera företrädare för vår offentlighet som går emot mainstream men det sker inofficiellt. )
Med ditt initiativ och med de resurserna som Du fått tilldelade hade Du kunnat göra underverk.
Det hade naturligtvis blivit ett ramaskri från de etablerade experterna som anser sig ha tolkningsföreträde till orsaken till övervikt och inbillar oss att de har lösningen. Men Du är smart. Jag tror att Du skulle kunna gå runt detta problem.
Att döma av denna föreläsning så var det att slänga bensin på brasan. Dessutom handlade det om att skuldbelägga barnen för att de är förtjusta i mat (föreläsarens ord) och gör av för lite energi. Eller finns det en agenda som jag inte förstått?
SAMMANFATTANDE TANKAR
Jag bemöter inte utsagorna föreläsning. Jag hoppas att de som läser ser det förnuftsvidriga i det ändå.
Föreläsningen är ett bra exempel på när tro förkläds till vetenskap och när biologi förväxlas med fysik. Eller när en hemsnickrad metod kallas vetenskap.
Beteendevetenskap har sin plats, men då det gäller viktnedgång är det bättre att ha kunskap i fysiologi, endokrinologi, biokemi och evolutionen. Det räcker faktiskt att ta till sig den kunskap som fanns för 150 år sedan om sambandet mellan kolhydrater och fettinlagring.
Jag gick från föreläsningen mycket nedstämd. Att vara barn och överviktig är stigmatiserande. Barnet skall inte utöver detta behöva bli skuldbelagt och gå hungrigt.
Att vara tvingas vara hungrig motverkar sitt eget syfte. Det tycks inte de förstå som har denna förenklade syn på viktreglering.
Att vara förälder till ett överviktigt barn och inte veta hur man skall hjälpa det är plågsamt. Vilken förälder står ut med att se sitt barn hungrigt? Ingen förälder i världen kan räkna ut hur mycket energi barnet får i sig och balansera detta mot det som barnet förbrukar eller tvärtom. Sådant är bara skrivbordteorier och handlar om fysik. Vi som är upplysta vet att det handlar om biologi och att det i första hand handlar om vad vi äter och inte hur mycket.
Om övriga föreläsare förmedlar samma budskap så är det en farlig roadshow som drar genom Sverige. Jag föreslår att Du går in på MulligaBarn.se. Se efter när föreläsningen kommer till din ort. Anmäl Dig och gå och lyssna för att informera dig. Skriv gärna och berätta. Min erfarenhet är kanske unik. Man får inte sluta att tro på mirakel.
Margareta
PS. I skrivande stund får jag reda på att det inom kort kommer uten bok av
Lars-Erik Litsfeldt som riktar sig till ungdomar med övervikt.”LCHF for the next generation - Vad de borde lärt dig i skolan om mat ” Den ser jag fram emot. DS
Den 4:de oktober 2011 lyssnade jag till en föreläsning om barn och övervikt organiserad av MulligaBarn.se.
KORT OM MULLIGABARN.SE
Malin Agn, är en initiativrik mamma som inte fick den hjälp som hon behövde med sitt överviktiga barn. Hon startade då MulligaBarn.se. Med hjälp av en blogg och kostnadsfria föreläsningar över landet vill hon stötta föräldrar med överviktiga barn. Hon använder sig av lokala experter från den allmänna hälso- och sjukvården. Lokaler sponsras av företag på orten.
Citat från hemsidan: ”MulligaBarn.se bygger på en vetenskapligt utprövad metod för att stötta föräldrar med mulliga barn”
Verksamheten finansieras av Playing for Change en ideell stiftelse grundad av Kinnevik. Citat från hemsidan. ”Vi investerar i sociala entreprenörer som gör livet bättre för barn och unga.”
http://www.playingforchange.se/sv/playmakers/se/14/
FÖRELÄSAREN OCH PROBLEMFORMULERING
Föreläsningen hölls i Göteborg av en barnläkare med specialitet på övervikt hos barn. Det var en mycket engagerad och personlig föreläsning. Föreläsaren hade ett beteendevetenskapligt angreppsätt på problemet.
Det vill säga, att det handlar om ett mentalt snarare än ett medicinskt problem, samtidigt som man inte kunde bortses från arvet. Barnen åt för mycket och rörde sig för lite.
Målet med behandlingen var att ändra vanor. Det innebar att engagera, motivera och träffa barnet ofta. Låta barnen berätta. Barnets motivation till förändring bedömdes med ett frågeformulär.
Uppgavs att barnen hade dålig kunskap om sin egen kropp. Därför var det viktigt att de skulle lära känna sin kropp framförallt storleken på sin magsäck. Den beskrevs som lika stor som barnets sammanflätade händer.
FÖRELÄSNINGEN
Följande konkreta uttryck tog sig föreläsarens grundläggande uppfattning om övervikt hos barn.
Det fastslogs att det handlade om vanlig mat och inte några modedieter som Atkins, GI eller LCHF. Detta yttrande stöddes av en icke namngiven studie som enligt föreläsaren visade att alla dieter i princip hade samma utfall när det gäller viktnedgång.
Några kvantitativa fakta om övervikt och BMI hos barn redovisades.
Poängterades att det var viktigt att sätta in insatser tidigt då kan längdtillväxten hjälpa till för att gå ner i vikt.
Det nämndes att vi behöver kolhydrater, fett, protein. Att kolhydrater behövs för hjärnan underströks.
Balans var ett nyckelbegrepp och ett återkommande tema. Balans illustrerades med en bild på en balansvåg. Balans mellan energi in och energi ut . Balans mellan TV/datortid och utetid. Balans mellan sömn och vila.
Lagom portion för Din magsäck. Kunskapen om storleken på magsäcken skulle hjälpa barnen att anpassa sin matportionen till magsäckens storlek. Barnen skall lära sig att bli mätta på mindre mängd mat - lära sig vara hungriga. Som exempel beskrevs en pojke som bara behövt vara hungrig en vecka genom att äta mindre mängd mat. Slutsats: magsäcken hade krympt efter en vecka. Konkreta tips var halvera högen pasta och halvera antalet köttbullar. Dela varje köttbulle i två delar för att ge en uppfattning om fler. Aldrig en extra portion och tugga långamt.
Regelbundna måltider betonades. Tre huvudmål och tre mellanmål. För att hålla en jämn blodsockernivå bör det inte gå mer än 3-4 timmar mellan måltiderna. Mellan mål var viktigt om det så bara består av ett päron. Måltiden bör ta 15-20 min. Det nämndes exempel på föräldrar som mätte tiden med tidur.
Varning för stillasittande utfärdades och som exempel gavs då de barn och ungdomar som sitter framför sina datorer stor del av dygnet. I det sammanhanget refererades till Professorerna Marcus och Rössner och en studie benämnd STOPP-studien.
http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?tem=0&art=121
Guldkant på tillvaron behövs, men det bör räcka med ett hekto godis på lördag. Tipsen var att inte äta upp allt på en gång och att bita geléråttan i två delar. Läsken kan bytas ut mot vatten.
Fetmaoperationer kan undvikas med förändring av ätvanor. Operationerna är både dyra och inte biverkningsfria.
Angående mejeriprodukter Föreläsaren själv och flera föräldrar i publiken visade sig ha erfarenhet av att ha både överviktiga och normalviktiga/underviktigta barn i samma familj. Då fick man laborera med både lättmjölk och helmjölk, och förklara orsaken för barnen.
(underförstått att lättmjölk gäller vid övervikt). På frågan om smör och grädde så var svaret att det var tillåtet i små mängder, med betoning på små.
INFORMATIONSMATERIAL
Föreläsaren hade själv tagit fram en informationsfolder för föräldrar och barn med trevliga och pedagogiska illustrationer.
Där fanns en bild på en cirkel innehållande bilder på ”vanlig mat”, en balansvåg, stora prickar för de större måltiderna och mindre för mellanmålen, bilder på glada och skuttande barn. Det som gav mig speciella associationer var en bild på två vägar, en rak bred asfalterad och en smal slingrig som gick upp och ner. Men på slutet av den smala vägen anade man ljuset!
VILKA VAR DÄR
Ett femtiotal frustrerade föräldrar till överviktiga barn som förgäves sökt professionell hjälp. Det var inte konstigt att man oreflekterat tog till sig vad den trevliga och förtroendeingivande doktorn sade. Äntligen en doktor som förstår och med ett enkelt budskap. Föreläsningen var en succé.
Föräldrarna redogjorde för förfärliga upplevelser, som denna t.ex. - när man äntligen fått en tid hos en läkare för sitt barn, så petade doktorn på den bulliga magen och sade ”Du får snart diabetes”. Så var den konsultationen till ända.
OVÄLKOMNA FRÅGOR
Det var bara de tre personer som gjorde mig sällskap och jag själv som ställde var sin spontan fråga som kunde uppfattas som att störa agendan. Svaret på våra frågor blev.
Nej, föreläsaren kände inte till professor Birgitta Strandviks forskning som visade att barn som åt fet mat var smalare än de som åt magrare mat.
Nej, föreläsaren kunde inte uppge namnet på koststudien som det refererades till.
Nej, föreläsaren trodde inte på sambandet kolhydrater, blodglukos, insulin och fettinlagring. Nej, det fanns ännu inga kvantitativa resultat av hennes behandling av överviktiga barn.
VAD SOM INTE SADES
De som väntade på konkreta kostråd utöver ”vanlig mat” och fick vänta förgäves. Av resonemanget om mjölken så förstod man att det rådde en konsensus mellan föreläsare och åhörare att det var fettet i mjölken som var fettbildande. Av rådet att byta ut den stora Coca-colan mot en mindre eller ännu hellre vatten fick man förstå att socker hade en roll i det hela. Konkretare än så var inte föreläsaren när det gällde kosten.
Berättades om en lärare som gav barnen olika poäng för vad de hade ätit till frukost. Gröt gav högsta poäng. Det hade inspirerats till ökat grötätande. Av det fick man förstå att det var ett lovvärt initiativ.
FRÅGOR JAG SKULLE VILJA STÄLLA TILL ARRANGÖREN FÖR MULLIGABARN
Varför anlitar Du föreläsare som företräder samma institutioner (den officiella hälso-och sjukvården) som tre decennier givit oss de kostråd vars följder vi alla kan konstatera. Vår tillit till dessa experter har ju visat sig vara förödande. Varför skulle det bli annorlunda denna gång?
Initiativet hade varit fantastiskt, om Du gått utanför ”boxen”. Det finns mängder av kompetenta kostrådgivare utanför vår allmänna hälso- och sjukvård att anlita.
De vet att det inte bara handlar om energibalans, utan man måste ta hänsyn till varifrån energin kommer. De vet att man inte kan motionera bort övervikt. Framförallt skulle de betrakta det som barnmisshandel att låta barn gå hungriga.
(N.B. Visst finns det numera företrädare för vår offentlighet som går emot mainstream men det sker inofficiellt. )
Med ditt initiativ och med de resurserna som Du fått tilldelade hade Du kunnat göra underverk.
Det hade naturligtvis blivit ett ramaskri från de etablerade experterna som anser sig ha tolkningsföreträde till orsaken till övervikt och inbillar oss att de har lösningen. Men Du är smart. Jag tror att Du skulle kunna gå runt detta problem.
Att döma av denna föreläsning så var det att slänga bensin på brasan. Dessutom handlade det om att skuldbelägga barnen för att de är förtjusta i mat (föreläsarens ord) och gör av för lite energi. Eller finns det en agenda som jag inte förstått?
SAMMANFATTANDE TANKAR
Jag bemöter inte utsagorna föreläsning. Jag hoppas att de som läser ser det förnuftsvidriga i det ändå.
Föreläsningen är ett bra exempel på när tro förkläds till vetenskap och när biologi förväxlas med fysik. Eller när en hemsnickrad metod kallas vetenskap.
Beteendevetenskap har sin plats, men då det gäller viktnedgång är det bättre att ha kunskap i fysiologi, endokrinologi, biokemi och evolutionen. Det räcker faktiskt att ta till sig den kunskap som fanns för 150 år sedan om sambandet mellan kolhydrater och fettinlagring.
Jag gick från föreläsningen mycket nedstämd. Att vara barn och överviktig är stigmatiserande. Barnet skall inte utöver detta behöva bli skuldbelagt och gå hungrigt.
Att vara tvingas vara hungrig motverkar sitt eget syfte. Det tycks inte de förstå som har denna förenklade syn på viktreglering.
Att vara förälder till ett överviktigt barn och inte veta hur man skall hjälpa det är plågsamt. Vilken förälder står ut med att se sitt barn hungrigt? Ingen förälder i världen kan räkna ut hur mycket energi barnet får i sig och balansera detta mot det som barnet förbrukar eller tvärtom. Sådant är bara skrivbordteorier och handlar om fysik. Vi som är upplysta vet att det handlar om biologi och att det i första hand handlar om vad vi äter och inte hur mycket.
Om övriga föreläsare förmedlar samma budskap så är det en farlig roadshow som drar genom Sverige. Jag föreslår att Du går in på MulligaBarn.se. Se efter när föreläsningen kommer till din ort. Anmäl Dig och gå och lyssna för att informera dig. Skriv gärna och berätta. Min erfarenhet är kanske unik. Man får inte sluta att tro på mirakel.
Margareta
PS. I skrivande stund får jag reda på att det inom kort kommer uten bok av
Lars-Erik Litsfeldt som riktar sig till ungdomar med övervikt.”LCHF for the next generation - Vad de borde lärt dig i skolan om mat ” Den ser jag fram emot. DS
måndag 7 februari 2011
EN SLÄNG AV VUXENDIABETES
Vi har varit på en öppen föreläsning anordnad av Sahlgrenska Center for Cardiovascular and Metabolic Research.
Det är alltid roligt och upplyftande att komma ut och få lyssna på intressanta föreläsningar av engagerade forskare, oberoende av disciplin. Men det är sällan som pulsen stiger, hjärtat bankar av upprördhet, vilket inträffade vid detta tillfälle.
Vi skrev vad vi tyckte om föreläsningen och skickade den till arrangören CMR, Göteborgs Universitet. Här är brevet:
Till
CMR, Sahlgrenska Center för kardiovaskulär och metabolisk forskning.
Med anledning av öppna föreläsningar våren 2011
Den 24/1 lyssnade jag på överläkarna Per-Anders Jansson och Carl-Johan Behre som föreläste över rubrikerna: ÄR DET FARLIGT ATT FÅ EN SLÄNG AV VUXENDIABETES? resp. MOTION SOM MEDICIN.
Den förstnämnda rubriken kunde uppfattas som provocerande. Men har man ett viktigt budskap så får man väl tillåta sig en tillspetsad rubrik för att få önskad uppmärksamhet.
Vi som gav oss ut i vinterkvällen för att lyssna på föreläsningarna var i 60-70-80- årsåldern. Många kom i par. En eller båda hade gissningsvis en ”släng av vuxendiabetes.”
Huvudbudskapet var att vi inte skall acceptera synsättet ”en släng av vuxendiabetes” utan ta det på allvar och kräva att få en diagnos, behandling och att tas hand om på ett riktigt sätt.
Följande är min erfarenhet av ett ”riktigt sätt att ta hand om diabetes”
När jag fick en ”släng av vuxendiabetes” fann jag mig omgiven av ett imponerande team professionella människor. Läkare (endokrinolog), dietist, diabetessköterska, ögonläkare, ortoped och sjukgymnast (när fotproblemen uppenbarade sig), handkirurg (när handproblem uppstod), ortopedtekniker (när specialanpassade subventionerade golfskor skulle utprovas), fotvårdsspecialist och laboratorieservice. Det sparades inte på hjälpmedel som glykosmätare, mätstickor och allra minst på läkemedel som blodtryckssänkare, kolesterolsänkare, antidiabetika och insulin i ökande doser. Den egna insatsen var att följa råden i den skrift som dietisten tillhandahöll och som utgivits av Margarinbolaget med rekommendationer av Professor Nils Asp på Livsmedels-verket. Senare fick jag veta Professor Asp var avlönad av två margarinbolag.
Skriften innehöll de officiella kostråden för diabetiker. Basen i kosten skulle utgöras av kolhydrater, 60E %, resten av protein och matfett i form av margariner. Allt fördelat på 6 måltider/dag. Fibrer, grovt bröd och frukt anbefalldes. Allt animaliskt skulle vara magert, magert. Kostråden följdes strikt och jag var ständigt hungrig. För att stilla min hunger åt jag det som trots allt var tillåtet, grovt bröd och frukt. Åren gick, jag blev sämre både objektivt och subjektivt. Ju mer jag skruvade åt fettkranen desto mer måste insulindoserna ökas.
Vändpunkten kom med en bok – Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt, en skattejurist. Allt blev uppenbarat och självklart. Jag öppnade för fullt på den animaliska fettkranen och kolhydraterna åkte ut. Jag förstod då att dessa högutbildade, välavlönade, vänliga, uppmuntrande och generösa medicinska experter som jag haft förtroende var okunniga när det gällde diabetes.
När jag efter två veckor kunde slänga mina insulinsprutor, förstod jag att jag felbehandlats under femton år och att jag under de åren underhållit en diabetesindustri.
Men nu tillfredställde äntligen mina blodvärden min doktor. Men det var ändå inte bra därför att det åstadkommits på fel sätt. ”Man vet inte hur det går på lång sikt ” Jag var då över 70år. Det vänligaste doktorn kunde säga var: ”Du är ju så gammal nu så det spelar ingen roll vad du äter.” Då insåg jag att diabetesindustrin behövde mig mer än vad jag behövde den.
Nu har fem år gått utan insulin. Jag har tyvärr fått bestående nervskador i mina fötter efter alla år med blodsockerhöjande kost. Man kan fundera över vad jag kostat skattebetalarna under dessa år och jämföra med kostnaden 169 kronor - för en bok. Tanken svindlar när man tänker på samhällets kostnader för de, enligt dr Jansson,
400 000 diabetikerna i Sverige.
När jag nu ser i backspegeln, tycker jag att jag borde ha begripit lite själv. Hade jag inte så blint litat på auktoriteter och hade jag varit lika duktig som Lars-Erik Litsfeldt att se igenom lögner och analysera ”fakta” hade jag också kunnat gräva upp kunskap. Därför att det fanns både kunskap, vetenskap och människor som från början och länge motsatt sig de ekonomisktpolitiskt korrekta kostråden, som vi blivit indoktrinerade i.
Hade jag reflekterat något över att vi redan innan min diabetes upptäcktes var en ”Livsmedelsverksfundamentalistisk” familj och ändå fick jag diabetes! Hade jag uppmärksammat Uffe Ravnskovs bok Kolesterolmyten som kom ut redan på 1980-talet så kanske allt hade varit annorlunda. ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”, för att citera Tage Danielsson.
Men nu har fördämningarna brustit tack vare dr Annika Dahlqvist och många, många andra forskare, läkare och privatpersoner med samma budskap. Det är inte det smör, grädde och fläsk som gör oss sjuka oss utan bröd, pasta och potatis.
Följande med anledning av föreläsninge ÄR DET FARLIGT ATT FÅ EN SLÄNG AV VUXENDI-ABETES?
Dr Jansson inledde med att visa en Bruegelmålning föreställande feta människor liggande utslagna efter ett omåttligt frosseri. Alluderade det på oss som satt i Sahlgrenskas aula och lyssnade intresserat?
Detta följdes av fakta om diabetessjukdomen, om den geografiska utbredningen och det ökade insjuknandet, om biokemin bakom, om gränsvärden för blodglykos och om följdsjukdomar. Framför allt betonades risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Vikten av att tidigt upptäcka insulinresistens betonades. Screening förordades inte, men ett frågeformulär på vårdcentralerna kunde vara lösningen för att kunna göra en prognos?? Helt okontroversiella fakta alltså. Men som det framställdes var diabetes något oundvikligt, en naturkraft som inte gick att stoppa och vars följdsjukdomar skulle tas hand om av rätt expertis. Detta var förfärande fakta och framtidsutsikter. Men hur tycker Dr Janson man skall vända på utvecklingen? Föreläsningen avslutades, men vi fick inget svar på det. Jag påpekade att Jansson inte nämnt något om kosten. Jansson hänvisade till efterföljande föreläsare. Någon i publiken kastade fram en fråga om lågkolhydratkost. Då såg Jansson mycket bedrövad ut och svarade att det fanns en sörja av dieter. Men borde han inte i stället vara nedstämd och känna det som ett misslyckande att diabetesinsjuknandet nästan dubblats på 10 år och att det bara ökar? Det är ju en världsomspännande mänsklig katastrof som helt osentimentalt bara redovisades för! Jag skulle kunna trösta Jansson med att åldersdiabetes är både förebyggbart och reversibelt. Uteslut det du inte tål, alltså kolhydrater och släpp kolesterol och fettskräcken. Sörjigare är det inte.
En annan åhörare berättade att han äter bacon och ägg och att han läst att det var bra. Då blev Jansson bekymrad igen och menade att långsiktiga studier saknades. Då skulle jag vilja trösta Jansson och säga att han inte behöver oroa sig för oss som tillämpar en lågkolhydrat- och högfett kost och hänvisa till evolutionen, biokemi, fysiologi, antropologi, sunt förnuft och mormor.
Följande med anledning av föreläsningen MOTION SOM MEDICIN.
Motion var av central betydelse för att ta hand om fetma och diabetes enligt dr Behre. Således användes mycket tid och många stapeldiagram för att argumentera för motion som medicin. Jag är övertygad om att det är viktigt och skönt för alla att röra på sig och tveklöst bra om man är diabetiker. Men lura oss inte att tro att det går att springa bort fetma och diabetes - det vill mer till.
Nästa hantering av diabetes och dess följdsjukdomar som Behre presenterade var ett antal farmaceutiska preparatgrupper, kolesterolsänkare, betablockerare, blodförtunnare, ACE - hämmare och kärlvidgande prep. Behre överskattade nog vår förmåga att ta in information, när han även redovisade namngivna preparat inom varje grupp.
Han tog också upp fetma som ingående i det metabola syndromet. Det hanterades enligt Behre med livsstilsförändring! Om inte det fungerade så fanns Xenical, kognitiv beteende terapi och kirurgisk behandling. Behre hade ingenting att säga om insulinets fettsparande och fettlagrande funktion eller om kolhydrater! Men han beskrev kroppsfettet som ett endokrint organ, vilket var intressant.
Kostråden presenterades med en enda PP-bild. Det gick snabbt men man hann uppfatta det som den gamla vanliga dietistmytologin.
Behre gjorde ett tillägg till kostråden. Han varnade för rött kött och dess samband med cancer. För det första: Vi som lyssnade var äldre personer har kanske förlorat något av förmågan att tillgodogöra oss näringsämnen och därför kanske har ett särskilt behov av det näringstäta röda köttet. För det andra: Vi var livs levande äldre personer som nog hade ätit rött kött i hela vårt liv och klarat oss så här långt. För det tredje: Med jämna mellanrum uppstår denna medicinska vandringssägen om rött kött. Med all säkerhet finns studier som visar samband mellan cancer och rött kött. Man kan få samband med vad man vill. Man får använda förnuft och återigen ställa sig frågan hur vi som köttätare överlevt som art?
Vi undkom inte heller de näringspolitiskt korrekta oprecisa kostråden som ”fruktochgrönt” och medelhavskost och grovt bröd. Man får oss diabetessjuka att tro att vi ostraffat kan äta frukt. Grovt bröd blir socker hur man än försöker få det låta nyttigt. Runt medelhavet är barnen de överlägset mest överviktiga i Europa och man har kortare medellivslängd än vad vi har.
Den obligatoriska skrämselpropagandan för animaliskt fett och kolesterol saknades inte och det illustrerades med studier som visade hur det ökade hjärtsjukdom och dödlighet. Har aldrig Behre funderat över hur vi överlevt som art om vi skulle ratat animaliskt fett under vår utveckling? När våra förfäder utvecklade ett tumgrepp fick de förmågan att med verktyg krossa skalle och rörben på andra djurarter och frossa i hjärna och benmärg. Det anses vara avgörande för utvecklingen av vår stora hjärna. Äter vi enligt Livsmedelsverket är det väl risk att vår hjärna krymper på sikt.
Sammanfattning
Ingen kan tvivla på Janssons och Behres gedigna kunskaper och vetenskapliga ambition. Men man skulle önska att den inte bara användes för att hantera följderna av diabetes utan för att hjälpa oss att förebygga och vända en redan diagnostiserad diabetes.
Vi som lyssnat på och läst oberoende forskare menar att Jansson och Behre har problem med trovärdigheten. Vi anser att er argumentation bygger på falska förutsättningar nämligen att man blir fet av fett och att animaliskt fett höjer kolesterolet orsakar hjärtkärlsjukdomar.
Varken Jansson eller Behre var intresserad av att ta någon diskussion med åhörarna.
Behre bemötte åhörarna genom att raljera bort frågor eller påståenden.
Om man inte haft så många PP-bilder så kanske man haft tid över för en frågestund. Då hade jag velat fråga:
För hur många diabetiker har ni vänt sjukdomsförloppet med era insatser -motion, farmaka, de officiella kostråden?
Göteborg den 7 feb 2011
Per-Lars Lundström
Utnämnd till ”Skolans idrottsgosse nummer ett” vid studenten på Vasa Högre Allmänna Läroverk, Göteborg 1953, och så har det fortsatt. Apropås motion!
P.S. Jag oroar mig inte för mig själv. Jag kan välja äta det jag mår bra av. Men jag oroar mig för mina barnbarn. Det är de här bisarra idéerna som gör att barnen på dagis och i skolan får avfettad mjölk och margarin, enligt ansvariga för att förebygga fetma, högt kolesterol och framtida hjärtkärlsjukdomar D.S.
Det är alltid roligt och upplyftande att komma ut och få lyssna på intressanta föreläsningar av engagerade forskare, oberoende av disciplin. Men det är sällan som pulsen stiger, hjärtat bankar av upprördhet, vilket inträffade vid detta tillfälle.
Vi skrev vad vi tyckte om föreläsningen och skickade den till arrangören CMR, Göteborgs Universitet. Här är brevet:
Till
CMR, Sahlgrenska Center för kardiovaskulär och metabolisk forskning.
Med anledning av öppna föreläsningar våren 2011
Den 24/1 lyssnade jag på överläkarna Per-Anders Jansson och Carl-Johan Behre som föreläste över rubrikerna: ÄR DET FARLIGT ATT FÅ EN SLÄNG AV VUXENDIABETES? resp. MOTION SOM MEDICIN.
Den förstnämnda rubriken kunde uppfattas som provocerande. Men har man ett viktigt budskap så får man väl tillåta sig en tillspetsad rubrik för att få önskad uppmärksamhet.
Vi som gav oss ut i vinterkvällen för att lyssna på föreläsningarna var i 60-70-80- årsåldern. Många kom i par. En eller båda hade gissningsvis en ”släng av vuxendiabetes.”
Huvudbudskapet var att vi inte skall acceptera synsättet ”en släng av vuxendiabetes” utan ta det på allvar och kräva att få en diagnos, behandling och att tas hand om på ett riktigt sätt.
Följande är min erfarenhet av ett ”riktigt sätt att ta hand om diabetes”
När jag fick en ”släng av vuxendiabetes” fann jag mig omgiven av ett imponerande team professionella människor. Läkare (endokrinolog), dietist, diabetessköterska, ögonläkare, ortoped och sjukgymnast (när fotproblemen uppenbarade sig), handkirurg (när handproblem uppstod), ortopedtekniker (när specialanpassade subventionerade golfskor skulle utprovas), fotvårdsspecialist och laboratorieservice. Det sparades inte på hjälpmedel som glykosmätare, mätstickor och allra minst på läkemedel som blodtryckssänkare, kolesterolsänkare, antidiabetika och insulin i ökande doser. Den egna insatsen var att följa råden i den skrift som dietisten tillhandahöll och som utgivits av Margarinbolaget med rekommendationer av Professor Nils Asp på Livsmedels-verket. Senare fick jag veta Professor Asp var avlönad av två margarinbolag.
Skriften innehöll de officiella kostråden för diabetiker. Basen i kosten skulle utgöras av kolhydrater, 60E %, resten av protein och matfett i form av margariner. Allt fördelat på 6 måltider/dag. Fibrer, grovt bröd och frukt anbefalldes. Allt animaliskt skulle vara magert, magert. Kostråden följdes strikt och jag var ständigt hungrig. För att stilla min hunger åt jag det som trots allt var tillåtet, grovt bröd och frukt. Åren gick, jag blev sämre både objektivt och subjektivt. Ju mer jag skruvade åt fettkranen desto mer måste insulindoserna ökas.
Vändpunkten kom med en bok – Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt, en skattejurist. Allt blev uppenbarat och självklart. Jag öppnade för fullt på den animaliska fettkranen och kolhydraterna åkte ut. Jag förstod då att dessa högutbildade, välavlönade, vänliga, uppmuntrande och generösa medicinska experter som jag haft förtroende var okunniga när det gällde diabetes.
När jag efter två veckor kunde slänga mina insulinsprutor, förstod jag att jag felbehandlats under femton år och att jag under de åren underhållit en diabetesindustri.
Men nu tillfredställde äntligen mina blodvärden min doktor. Men det var ändå inte bra därför att det åstadkommits på fel sätt. ”Man vet inte hur det går på lång sikt ” Jag var då över 70år. Det vänligaste doktorn kunde säga var: ”Du är ju så gammal nu så det spelar ingen roll vad du äter.” Då insåg jag att diabetesindustrin behövde mig mer än vad jag behövde den.
Nu har fem år gått utan insulin. Jag har tyvärr fått bestående nervskador i mina fötter efter alla år med blodsockerhöjande kost. Man kan fundera över vad jag kostat skattebetalarna under dessa år och jämföra med kostnaden 169 kronor - för en bok. Tanken svindlar när man tänker på samhällets kostnader för de, enligt dr Jansson,
400 000 diabetikerna i Sverige.
När jag nu ser i backspegeln, tycker jag att jag borde ha begripit lite själv. Hade jag inte så blint litat på auktoriteter och hade jag varit lika duktig som Lars-Erik Litsfeldt att se igenom lögner och analysera ”fakta” hade jag också kunnat gräva upp kunskap. Därför att det fanns både kunskap, vetenskap och människor som från början och länge motsatt sig de ekonomisktpolitiskt korrekta kostråden, som vi blivit indoktrinerade i.
Hade jag reflekterat något över att vi redan innan min diabetes upptäcktes var en ”Livsmedelsverksfundamentalistisk” familj och ändå fick jag diabetes! Hade jag uppmärksammat Uffe Ravnskovs bok Kolesterolmyten som kom ut redan på 1980-talet så kanske allt hade varit annorlunda. ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”, för att citera Tage Danielsson.
Men nu har fördämningarna brustit tack vare dr Annika Dahlqvist och många, många andra forskare, läkare och privatpersoner med samma budskap. Det är inte det smör, grädde och fläsk som gör oss sjuka oss utan bröd, pasta och potatis.
Följande med anledning av föreläsninge ÄR DET FARLIGT ATT FÅ EN SLÄNG AV VUXENDI-ABETES?
Dr Jansson inledde med att visa en Bruegelmålning föreställande feta människor liggande utslagna efter ett omåttligt frosseri. Alluderade det på oss som satt i Sahlgrenskas aula och lyssnade intresserat?
Detta följdes av fakta om diabetessjukdomen, om den geografiska utbredningen och det ökade insjuknandet, om biokemin bakom, om gränsvärden för blodglykos och om följdsjukdomar. Framför allt betonades risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Vikten av att tidigt upptäcka insulinresistens betonades. Screening förordades inte, men ett frågeformulär på vårdcentralerna kunde vara lösningen för att kunna göra en prognos?? Helt okontroversiella fakta alltså. Men som det framställdes var diabetes något oundvikligt, en naturkraft som inte gick att stoppa och vars följdsjukdomar skulle tas hand om av rätt expertis. Detta var förfärande fakta och framtidsutsikter. Men hur tycker Dr Janson man skall vända på utvecklingen? Föreläsningen avslutades, men vi fick inget svar på det. Jag påpekade att Jansson inte nämnt något om kosten. Jansson hänvisade till efterföljande föreläsare. Någon i publiken kastade fram en fråga om lågkolhydratkost. Då såg Jansson mycket bedrövad ut och svarade att det fanns en sörja av dieter. Men borde han inte i stället vara nedstämd och känna det som ett misslyckande att diabetesinsjuknandet nästan dubblats på 10 år och att det bara ökar? Det är ju en världsomspännande mänsklig katastrof som helt osentimentalt bara redovisades för! Jag skulle kunna trösta Jansson med att åldersdiabetes är både förebyggbart och reversibelt. Uteslut det du inte tål, alltså kolhydrater och släpp kolesterol och fettskräcken. Sörjigare är det inte.
En annan åhörare berättade att han äter bacon och ägg och att han läst att det var bra. Då blev Jansson bekymrad igen och menade att långsiktiga studier saknades. Då skulle jag vilja trösta Jansson och säga att han inte behöver oroa sig för oss som tillämpar en lågkolhydrat- och högfett kost och hänvisa till evolutionen, biokemi, fysiologi, antropologi, sunt förnuft och mormor.
Följande med anledning av föreläsningen MOTION SOM MEDICIN.
Motion var av central betydelse för att ta hand om fetma och diabetes enligt dr Behre. Således användes mycket tid och många stapeldiagram för att argumentera för motion som medicin. Jag är övertygad om att det är viktigt och skönt för alla att röra på sig och tveklöst bra om man är diabetiker. Men lura oss inte att tro att det går att springa bort fetma och diabetes - det vill mer till.
Nästa hantering av diabetes och dess följdsjukdomar som Behre presenterade var ett antal farmaceutiska preparatgrupper, kolesterolsänkare, betablockerare, blodförtunnare, ACE - hämmare och kärlvidgande prep. Behre överskattade nog vår förmåga att ta in information, när han även redovisade namngivna preparat inom varje grupp.
Han tog också upp fetma som ingående i det metabola syndromet. Det hanterades enligt Behre med livsstilsförändring! Om inte det fungerade så fanns Xenical, kognitiv beteende terapi och kirurgisk behandling. Behre hade ingenting att säga om insulinets fettsparande och fettlagrande funktion eller om kolhydrater! Men han beskrev kroppsfettet som ett endokrint organ, vilket var intressant.
Kostråden presenterades med en enda PP-bild. Det gick snabbt men man hann uppfatta det som den gamla vanliga dietistmytologin.
Behre gjorde ett tillägg till kostråden. Han varnade för rött kött och dess samband med cancer. För det första: Vi som lyssnade var äldre personer har kanske förlorat något av förmågan att tillgodogöra oss näringsämnen och därför kanske har ett särskilt behov av det näringstäta röda köttet. För det andra: Vi var livs levande äldre personer som nog hade ätit rött kött i hela vårt liv och klarat oss så här långt. För det tredje: Med jämna mellanrum uppstår denna medicinska vandringssägen om rött kött. Med all säkerhet finns studier som visar samband mellan cancer och rött kött. Man kan få samband med vad man vill. Man får använda förnuft och återigen ställa sig frågan hur vi som köttätare överlevt som art?
Vi undkom inte heller de näringspolitiskt korrekta oprecisa kostråden som ”fruktochgrönt” och medelhavskost och grovt bröd. Man får oss diabetessjuka att tro att vi ostraffat kan äta frukt. Grovt bröd blir socker hur man än försöker få det låta nyttigt. Runt medelhavet är barnen de överlägset mest överviktiga i Europa och man har kortare medellivslängd än vad vi har.
Den obligatoriska skrämselpropagandan för animaliskt fett och kolesterol saknades inte och det illustrerades med studier som visade hur det ökade hjärtsjukdom och dödlighet. Har aldrig Behre funderat över hur vi överlevt som art om vi skulle ratat animaliskt fett under vår utveckling? När våra förfäder utvecklade ett tumgrepp fick de förmågan att med verktyg krossa skalle och rörben på andra djurarter och frossa i hjärna och benmärg. Det anses vara avgörande för utvecklingen av vår stora hjärna. Äter vi enligt Livsmedelsverket är det väl risk att vår hjärna krymper på sikt.
Sammanfattning
Ingen kan tvivla på Janssons och Behres gedigna kunskaper och vetenskapliga ambition. Men man skulle önska att den inte bara användes för att hantera följderna av diabetes utan för att hjälpa oss att förebygga och vända en redan diagnostiserad diabetes.
Vi som lyssnat på och läst oberoende forskare menar att Jansson och Behre har problem med trovärdigheten. Vi anser att er argumentation bygger på falska förutsättningar nämligen att man blir fet av fett och att animaliskt fett höjer kolesterolet orsakar hjärtkärlsjukdomar.
Varken Jansson eller Behre var intresserad av att ta någon diskussion med åhörarna.
Behre bemötte åhörarna genom att raljera bort frågor eller påståenden.
Om man inte haft så många PP-bilder så kanske man haft tid över för en frågestund. Då hade jag velat fråga:
För hur många diabetiker har ni vänt sjukdomsförloppet med era insatser -motion, farmaka, de officiella kostråden?
Göteborg den 7 feb 2011
Per-Lars Lundström
Utnämnd till ”Skolans idrottsgosse nummer ett” vid studenten på Vasa Högre Allmänna Läroverk, Göteborg 1953, och så har det fortsatt. Apropås motion!
P.S. Jag oroar mig inte för mig själv. Jag kan välja äta det jag mår bra av. Men jag oroar mig för mina barnbarn. Det är de här bisarra idéerna som gör att barnen på dagis och i skolan får avfettad mjölk och margarin, enligt ansvariga för att förebygga fetma, högt kolesterol och framtida hjärtkärlsjukdomar D.S.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
