Är kolesterol farligt?

Öppen föreläsning anordnat av Sahlgrenska Center for Cardiovascular and Metabolic Research, 22 feb 2010.

Olle Wiklund, professor vid avdelningen för molekylär och klinisk medicin, Sahlgrenska föreläste under rubriken: Är kolesterol farligt?

Fakta.Först redogjordes för fakta om kolesterol, molekylstruktur, uppgift och att vi tillverkar det själva, vi kan bara förändra nivån marginellt med kosten.

Hjärtinfarkter drabbar både män och kvinnor men männen drabbas i tidigare i livet. Antalet hjärtinfarkter minskar.

Så långt allt gott och väl.

Men tjong! Vi blev snabbt förpassade till salig Ancel Keys tid. Den tiden då kolesterolet blev demoniserat och fettskräcken bredde ut sig med hjälp av ett näringsmedicinskpolitiskt komplex som fått lov att ange tonen i 50 år till stor skada för människors hälsa. Ingenting tycks ha hänt.

Wiklunds budskap löd: Förhöjt kolesterolvärde är farligt det leder till åderförfettning som leder till hjärt-kärlsjukdomar och för tidig död. Ju högre kolesterol desto högre dödlighet. I preventivt syfte bör nivån ligga på 5 och för de som redan genomgått en infarkt helst 3.

Kanintricket. Hur kolesterol kan ställa till det i blodkärlen illustrerades med en gåtfull bild som enligt uppgift var ett kaninblodkärl. Det var den stackars kaninen som någon gång i fettskräckens barndom matades med en artfrämmande kolesterolrik kost och dog. Detta fick stå som bevis för kolesterolets farlighet för människor. År 2010 ”lever" kaninen tydligen fortfarande på avdelningen för molekylär och klinisk medicin, Sahlgrenska akademin.

Hyperkolesterolemi.Som ytterligare ett exempel på ett kolesterolhot visades ett släkträd på en familj som led av familjär hyperkolesterolemi där alla manliga familjemedlemmarna dött i tidig ålder. Inga kvinnor fanns på släktträdet och föreläsaren hade inga data om dem.( Handlar om en ovanlig kolesterolrubbning och som enligt Uffe Ravnskog inte behöver betyda för tidig död) Men det fungerar effektivt som skräckpropaganda.

Stora studier.Enligt Wiklund fanns det många odiskutabla studier som stödde att förhöjda kolesterolvärden ökade risken för hjärt-kärlsjukdomar. Framinghamstudien från 1960- talet nämdes. Där skilde Wiklund på LDL det onda kolesterolet och HDL det goda kolesterolet. Enligt Wiklund kunde man konstatera att med ett högt LDL följde högre dödlighet. Mindre signifikant för kvinnor och äldre män.

Till kuriosaavdelningen hörde att Wiklund visade en bild,med oklart syfte, på ett antal äldre oljemålningar av personer, varav ett var porträttet av Mona Lisa. Föreläsaren menade att han kunde på de avporträtterade se att de hade ett högt kolesterolvärde. Han såg det under ögonen på Mona Lisa och på händerna på den åldriga damen.

Jag är inte säker, men gissar att det handlade om xantomer som kan ses hos dem som har en familjär hyperkolestrolemi.

Behandla och undvika. Högt kolesterol behandlas med statiner och förebyggs med hjälp av motion och genom att man undviker mättat fett. (Det senare motsäger hans utsaga om att vi bara marginellt kan påverka kolesterolet med kosten. Men man får inte vara petig).

Så ställdes frågor. En av de frågor jag lyckades uppfatta handlade om ev. biverkningar av statiner. Föreläsaren fick medge att det förekom biverkningar. Framför allt muskelsvaghet. Följdfrågan var om han rekommenderade Q10. Det gjorde han inte. En annan fråga var hur hjärtmuskeln kunde tänkas påverkas av statiner. Föreläsaren trodde inte på någon hjärtmuskelpåverkan. Jag ställde frågan om han kunde förklara hur människan som art överlevt hundratusentals år på fet animalisk kost. Förklaringen var att vi förr inte levde så länge. Någon frågade om risken för hjärtinfarkt vid för högt blodglykos och varför man inte uppmärksammar det på sjukhus och ser till att reglera det. Det kunde Wiklund inte uttala sig om. Min man frågade vad Wiklund gav för råd till en f.d. insulinbehandlad, som nu äter mycket mättat fett och nästan inga kolhydrater och slipper insulin. Ska man följa rekommendationerna att förebygga högt kolesterol och börja med insulin igen. Fick svaret att fungerar det för dig så är det ok och att frågeställaren nog hade en genetiskt fördel.

Otacksamt. Jag är medveten om att jag låter raljant och otacksam mot personer som ställer upp och förmedlar till andra vad de genom sin forskning kommit fram till. Men det är svårt att bortse från det faktum att det finns en läkemedelsindustri med stora kommersiella intressen i i kolesterolfrågan.Så erinrar jag mig också att det är detta som förmedlats under denna föreläsning som ligger till grund för att mina barnbarn serveras margarin och får dricka avfettad mjölk i skolan.

Det märkliga är att föreläsaren inte med ett ord antyder om att han är medveten om den kostdebatt som pågår för fullt.

Budskapet som förmedlades är jag immun emot och det var säkert fler i auditoriet. Men de flesta lyssnade allvarsamt och antecknade. För fyra år sedan hade jag känt samma ångest som jag kan föreställa mig många kände. Jag skulle genast beställt tid på vårdcentralen för ett kolesterolvärde för min mans räkning.

De som redan stod på statiner fick bekräftelse på att det var rätt, och de som inte gjorde det blev väl förberedda för statinbehandling.

Men! Nu kommer det uppmuntrande . Efter föreläsningen kom en ung kvinna fram till min man, tog honom i hand och presenterade sig som läkarstuderande och gratulerade honom till att han klarat av sin diabetessjukdom. Exakt hur hennes ord sedan föll kommer jag inte ihåg därför att jag blev så överrumplad och glad. Men andemeningen i det hon sade var att det kommer att bli annorlunda när hon och hennes kurskamrater kommer ut som färdiga läkare. Hon ville förmedla att hon stod för något annat än föreläsaren.

Citat ur presentationsmaterialet för föreläsningarna om Center for Cardiovascular and Metabolic Research.

"Vår verksamhet länkar samman forskning om fetma, typ 2 diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, där Göteborgs universitet länge haft en ledande position.”

Margareta Lundström

Tidigare föreläsning om fetma och kost och har jag refererat i denna blogg
under etiketten Officiella kostråd och rubriken "Domedagen är nära".

Domedagen är nära

Ett referat från en öppen föreläsning den 2010-02-08 anordnad av Sahlgrenskas Center for Cardiovascular and Metabolic Research.

Domedagen är nära, böjde sig någon fram bakom mig och viskade i mitt öra när jag lämnade en föreläsning i går, om vi skall följa de här råden, fortsatte han. Det var inte någon religiös fundamentalist, utan någon som blivit lika upprörd som jag av vad vi just lyssnat till.

Carl-Johan Behre, överläkare på Obesitas mottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, talade över ämnet Riskerna med fetma och hur gör man för att minska dem. Ingrid Larsson, klinisk näringsfysiolog och med dr vid samma mottagning, talade över ämnet Bra och hälsosam mat vad säger vetenskapen och hur undviker man att gå vilse i kostrådsdjungeln.

Hur man minskar fetman enligt Behre? Behre började med att berätta att WHO klassat fetma som en sjukdom. Han underströk också vilket stark kraft hungern utgör och hur svår den är att bemästra. Därefter kom en redovisning av fetmans ökning och utbredning i USA och i Sverige. Alla de sjukdomar och komplikationer som fetman orsakar beskrevs. I det sammanhanget nämndes också den skrämmande ökningen i USA av icke-alkoholrelaterad fettlever. Många olika faktorer var inblandade i fetman, bland annat ett antal både gamla och nyupptäckta hormoner. Insulin nämndes inte.Behre beskrev fettvävnaden som en körtel med sin funktion och sina hormoner. Därefter redogjordes för på behandling av fetma. Han förkastade i princip följande behandlingsalternativ som långsiktigt ohållbara: livsstilsförändring, diet, pulverdiet, kognitiv beteendebehandling, farmaka med visst undantag av Xenical. Den enda behandling som betecknades som hållbar i längden och som upplevdes som positiv för patienten var Gastric Bypass operation - amputation av delar av matsmältningskanalen.

Gastric Bypass var alltså huvudalternativet för överviktiga patienter med olika fetmarelaterade sjukdomar. Hur de skulle göra som bara ville gå ner i vikt och inte var sjuka var oklart. Operationsmetoden demonstrerades i bilder och det var ingen tvekan om att detta var vad föreläsaren såg som den bästa lösningen. Han menade att det var ett sätt att förkorta patienternas lidande och ge en bestående förbättring. Han menade att om han själv varit i vissa av sina patienters situation hade han inte tvekat att genomgå operationen. Inte en antydan om att först pröva en lågkolhydrat-högfettkost. Överlevnaden efter en Gastric Bypass operation sades vara i medel 20 år och risken att dö var 1-4/1000. Ingenting nämndes om följdsjukdomar, biverkningar eller andra problem. Energibalansen poängterades, dvs. kalorier in och kalorier ut. Mer ut än in, om man skall gå ner i vikt. Vill man hålla vikten så är det mededelhavskost som gäller, utan närmare definition.

Motion.I nästa del av föreläsningen fick vi se många fina staplar om motionens betydelse för överlevnad. Sammanfattning av budskapet är att du lever längre om du motionerar och att det är bättre att vara överviktig och motionera än att vara smal och inte motionera. Man behöver inte heller överdriva motionen för att det skall ha gynnsamma effekter på överlevnad. Jag skulle vilja tillägga att det varken är roligt eller ofarligt att motionera när man är kraftigt överviktig. Sammanfattningen av Behres budskap var att övervikt och fetma med dess följdsjukdomar ökar epidemiskt och att den enda lösningen på lång sikt tycks vara Gastric Bypass operation. Lagom motion och medelhavskost är bra och ät inte mer än vad du gör av med.

Vad skall vi äta enligt Ingrid Larsson? Så fick Larsson ordet. Hon började med att tala om för oss att hon har full förståelse för att vi var vilse i kostdjungeln. Men nu skulle hon leda oss rätt. Jag vet ungefär var Ingrid Larsson och hennes kolleger står i kostdiskussionen, så jag hade inte stora förväntningar. Men var jag lite nyfiken på om att hon tagit till sig lite av kostdebatten och som en god forskare ifrågasatt några av sina egna dogmer. Men icke, här hamrades det trosvisst och kompromisslöst in alla gamla mantran, staplade på varandra; magert, fibrer, 500g fruktochgrönt, margarin, vegetabiliska oljor, regelbundna måltider, grov gröt till frukost, fullkornbröd, magra pålägg. Det var ingen ände på det magra det grova och det oljiga.

En sak som nutrionister har en förkärlek för är att visa oss bilder på karameller, godis och choklad och tala om för oss hur många kalorier de innehåller. Det är det här ni äter i stället för att lyda våra kostråd tolkar jag det. Vi som går på en föreläsning om kost och hälsa är redan medvetna och vill ha lite högre intellektuell nivå på en föreläsning och inte bli behandlade som dagisbarn. Bilder på hur bakverk med tiden ökat i storlek illustrerades. Det var det ökande fettinnehållet som kommenterades - inte ett ord om socker, inte ett ord om härdade fetter, inte ett ord om kolhydrater.

Frågor.På en försynt fråga från publiken om Larsson kunde förklara varför vi blivit så sjuka under de senaste 30-40 åren svarade hon att det berodde på många faktorer som bilismen industrialismen och välståndet! Larsson sade uttryckligen att vi måste öka på kolhydraterna och minska på fettet. När en dam frågade om man fick äta lite smör för hon hade hört att det skulle vara bra. Hon ficksvaret: Är det A-vitaminerna du är ute efter så går det bra med morötter.

Energibalans.Larsson hade en intressant teori om att man bör hålla ett bestämt medelintag av kalorier i veckan. Blir det lite för mycket vid fredagsmyset, så kan man äta lite mindre nästa dag, så jämnar det ut sig. Men man bör inte äta resterna av den feta söndagsmiddagen på måndag, för då höjer man kalorinivån den dagen. Det är medelintaget som är viktigt.Båda föreläsarna återkom gång på gång om energibalansen. Man måste förbruka mer kalorier än man tillför för att gå ner i vikt. I framställningen inflikades då och då en hänvisning till vetenskapliga undersökningar.

Ur SBU rapporten Fetma-problem och åtgärder citerade Larsson följande text: "All behandling som ger negativ energibalans, dvs. att förbrukningen av energi (kalorier) överstiger tillförseln via maten, leder till viktnedgång. Om förbrukningen är lika stor som intaget förblir kroppsvikten konstant. Detta är absoluta naturvetenskapligt grundade sanningar som inte behöver bevisas ytterligare. Det man studerar i kostbehandlingsundersökningar är istället metoder för att åstadkomma denna negativa energibalans."

Kost och viktnedgång.När det gäller olika dieters framgång för att gå ner i vikt så hävdade Larsson att det inte var någon skillnad. Alla dieter fungerade, bara man var uthållig. Problemet var att människor inte orkade hålla ut i längden. Föreläsningen avslutades med en hänvisning till Livsmedelsverket och en bekräftelse av att det fortfarande är deras råd och anvisningar som gäller.

Den oundvikliga frågan.Så fick Larsson frågan: Vad tycker du om Annika Dahlqvist? Larsson såg då väldigt bekymrad ut, tittade ner och dröjde lite med svaret. Men svaret föll ungefär så här: När Socialstyrelsen godkände Annika Dahlqvists kostråd så visste de inte/förstod inte, att det var en så liten del kolhydrater i hennes kostråd. Man trodde alltså att det handlade om mycket större andel kolhydrater, menade Larsson. Uppfattade 30-40? Mot 5-10? Jag garanterar inte att siffrorna är exakt återgivna. Men skillnaden var betydande. Slutsatsen måste då bli att Socialstyrelsen, enligt Larsson, har godkänt Annika Dahlqvists kostråd på felaktiga antaganden!

Övrigt. Jag har respekt för svårigheten att föreläsa om ett så stort och ämne på en och en halv timma. Det måste med nödvändighet bli ytligt och hårddraget. Man kan heller inte släppa in frågor på Glutamat och E-nummer utan måste ge snabba "ickesvar" - vilket skedde. Men man hade en tydlig agenda och budskapet var glasklart. Budskapet följer den officiella linjen, någonting annat var inte att vänta. Jag tycker att det är föredömligt med öppna föreläsningar. Bra att få höra hur man resonerar. Men man får inte underskatta sin publik Jag är inte heller så dogmatisk så att jag inte tror att det finns människor som kan följa Larssons kostråd och hålla sig både slanka och friska. Larsson själv bär syn för sägen. Men problemet handlar om alla dem som inte klarar det, de som blir överviktiga och sjuka. Jag kan också tänka mig att det kan finnas överviktiga personer där inget annat än en Gastric Bypass operation hjälper. Men det borde aldrig vara en generell metod eller ett kommersiellt intresse.

Intresset var stort - salen var överfull med uppskattningsvis 250-300 personer. Större delen av åhörarna var i övre medelåldern och pensionärer, men också många i studerandeåldern som antecknade frenetiskt (dietist- och läkarstuderande?).

Föreläsarna utgjorde ett tandempar i den meningen att Larsson med sina kostråd försåg Behre med patienter, som han kan skicka vidare för amputation av delar av matsmältnings- kanalen.

Två föreläsare med prestigefyllda titlar och maktpositioner, som uppenbarligen för våra skattepengar företräder något annat än folkhälsan. Det skrämmande att tänka på de ekonomiska resurser och de plattformar de har tillgång till. Man kan välja att inte bry sig om deras råd, men man kommer ändå inte undan, eftersom det är detta budskap som har inflytande på vad som serveras både i skolan och på sjukhus.

Jag tycker också att det är skrämmande att fetma är förklarat som sjukdom (även om det i vissa fall kan röra sig om det). Det öppnar ju ytterligare en jättemarknad för läkemedelsindustrin att experimentera med, ger människor falskt hopp och vår inlärda tro på piller förstärks.

Refererande till återkommande påståenden om energi ut och energi in så kan man konstatera att båda föreläsarna behärskar termodynamikens första lag, men de behöver upplysas om termodynamikens andra lag.

Så undrar jag hur damen gjorde, som frågade om hon fick äta lite smör? Lagade hon sig en härlig medelhavsmåltid när hon kom hem? Kastade hon sitt smör och åt en morot istället? Gjorde hon en beräkning av hur många kalorier hon åt i dag för att kunna justera dagen efter?

Margareta

PS. Före förläsningen fick vi kaffe och muffins som av utseendet att döma var av värsta massproducerade sort. Men de var kanske fettfria?

Vaccin mot HPV

Vaccinering av unga flickor mot HPV (Humant Pappilom Virus) för att förebygga livmoderhalscancer är ett aktuellt ämne. Här kommer lite fakta från en bok som jag har läst som heter Death of Drugs av Stephen D. Herman.

http://www.amazon.com/Death-Drugs-Modern-Medicine-Betrayed/dp/1442112824

En sammanfattning av vad författaren skriver:
Läkemedelsföretaget Merck driver en intensiv reklamkampanj för sitt vaccin Gardasil i USA och Sverige. I USA propagerar FDA och politiker för obligatorisk vaccination av alla flickor mellan 9-26 åt. Trots att det inte finns några bevis för att det finns ett direkt samband mellan livmoderhalscancer och HPV och trots att vaccinet tycks vara mer vådligt för kvinnors hälsa än att inte göra något alls. (Food and Drug Administration - högsta godkännande myndigheten för läkemedel och vacciner i USA)

Det finns hundra olika typer av pappilomvirus. De flesta läker ut av sig själva.

Gardasil anses skydda mot fyra typer. Två av dessa, 16 och 17 som anses vara de mest ansvariga för livmoderhalscancer har en smittofrekvens på 1,5 % resp. 0,8 %. Alltså ytterligt ovanliga. Dessutom läks de flesta infektionerna ut av sig själva.

En rapport avslöjar att man på FDA under flera år känt till inte finns något samband mellan HPV och livmoderhalscancer. Däremot kan vaccinering av kvinnor som redan har en oförarglig infektion av ett av de virus som Gardsil anses skydda mot, orsaka att infektionen aktiveras och det kan innebära en cancerrisk. I en rapport från en studie från 2007 gör man följande konklusion: Inga säkra bevis observerades av vaccinets terapeutiska effekt alltså inga bevis för att vaccinet har någon som helst effekt.

Gardasil är inte bara värdelöst utan till och med farligt - 9000 biverkningar inklusive förlamningar, fosterskador, spontana aborter och 27 dödsfall har rapporterats efter vaccinering mellan åren 2006 och 2008 (USA)

Dessutom, om vaccinet skulle ha effekt:
Cancerstatistiken säger att det inträffar 30-40 fall livmoderhalscancer per 1.000.000 kvinnor i åldrarna 9-26 år/år.

Merck tillverkaren av Gardasil lovar att sänka fallen med 12.2 - 16.5%.

Innebärande att man sänker från 30-40 fall av till 26-35 fall.

Det betyder att man måste vaccinera 1.000.000 flickor i åldersklassen 9-26 år för att förebygga 4 cancerfall.

Alla som får cancer dör inte i sin sjukdom.

Alltså: för att förhindra ett (1) dödsfall i cancer måste man vaccinera 1.000.000 flickor.

Detta skall man jämföra med risken för biverkningar. Detta är ett vanligt folkhälsobedrägeri lett av giriga läkemedelföretag och korrupta tjänstemän på offentliga institutioner och förledda politiker.

När det finns mycket pengar att tjäna kan man offra unga kvinnors liv och hälsa.

Fluor - en uppenbar fara

Har Du läst vad som står finstilt på Din fluortandkräm när det gäller barn och fluortandkräm?

Jag har läst en bok som heter ”The Fluoride Deception” av Christoffer Bryson. Christoffer Bryson är en undersökande reporter och TV- producent. Han har gjort flera uppmärksammade och prisbelönta reportage. Boken utkom 2004 och representerar 7 års research. Den är på 374 sidor med 685 fylliga fotnoter. Han redovisar namn på 77 personer som han intervjuat. Arvid Carlsson (nobelpristagare 2000) har skrivit ett efterord till boken.

Köpt vetenskap.Det är ett hårresande avslöjande dokument om köpt vetenskap, om hur det medicinska etablissemanget låter lura sig, om fullständig likgiltighet för mänskligt lidande och om den råa makten. Jag skulle önska att alla som borstar tänderna med fluortandkräm, sköljer tänderna med fluor eller ger barnen fluortabletter läste den. Men jag är medveten om att en bok som handlar om något så trivialt som fluor inte verkar så upphetsande. Därför har jag gjort en översättning av bokens introduktion. Den ger en uppfattning om vad boken handlar om och kanske inspirerar till läsning. Min översättning är väl träig och swinglish, men i sak är den korrekt. Jag har också skrivit en mycket koncentrad beskrivning av en av de personer som är centrala i boken. Som kanske framgår har boken gjort ett stort intryck på mig och jag vill gärna sprida budskapet. Boken är spännande och skrämmande. Jag ser paralleller med andra dolda agendor som mättatfettagendan, kadmiumagendan och vaccinagendan.

Observera att författaren beskriver förhållandena USA. Men fluor finns i olika koncentration i våra vattentäkter och i mat och dryck. Konceptet att fluor är bra för tänderna, har vi tagit till oss.

Så här skriver Christoffer Bryson i sin ”Introduction” och detta är min översättning av den:

EN UPPENBAR OCH NÄRVARANDE FARA
Warning: Keep out of reach of children under 6 years of age. If you accidentally swallow more than used for brushing, get medical help or contact a Poison Control Center right away.

Nästa gång du ser dig själv I badrumsspegeln med munnen full av lödder, ta en titt på tandkrämstuben. De flesta av oss förknippar flour med det tråkiga ämnet bättre tänder och löftet om färre besök hos tandläkare. Men historien om hur fluor tillsattes tandkrämen och dricksvattnet ( i USA min anm.) är en märklig och nästan fantastisk berättelse. Historien innehåller några av de mest spektakulära händelser när det gäller mänsklig verksamhet – som exempel sprängningen av Hiroshima bomben.

Många av de ingående huvudaktörerna är ”larger than life” som ”the father of public relation” Edward L. Bernays, (Sigmund Freuds systerson), som tidigare var mest berömd för sitt program för att få kvinnor att börja röka. Och svängarna och turerna fluorhistorien är frampressad av ingenting annat än de ofta fruktansvärda behoven av maktkoncentration. ”The same raw power that is the beating heart of the American Century”. Fluor utgör basen för några av de största förmögenheterna som världen någonsin skådat, den nästan ofattbara rikedom som Mellons i Pittsburgh och Du Ponts i Delaware representerar. Inte konstigt att varningen på tandkrämstuben är så dramatisk. Samma potenta kemikalie som används för att anrika uran för kärnvapen, för att tillverka nervgasen Sarin och för att bearbeta smält stål och aluminium från malm, är vad vi ger till våra barn, det första på morgonen och de sista på kvällen, smaksatt med pepparmynta, jordgubbe eller svarta vinbär. Fluor är en sådan potent kemikalie att det har blivit den moderna industrins blodomlopp,det pumpar varje dag genom oräkneliga industrianläggningar, raffinaderier och bruk. Fluor används för att producera högoktanig bensin; för att smälta viktiga metaller som aluminium, stål och beryllium; för att anrika uran; för att tillverka kretskort, för växtbesprutningsmedel, skidvalla, kylskåpsgas, teflon, plaster, mattor, vattentäta kläder, etsat glas, tegel och kakel och ett antal läkemedel, som Prozac och Cipro.

Fluoranvändningen i tandvården är bara en bagatell i jämförelse. Men användningen inom tandvården är viktig för industrin. Hur kan det vara det? Kalla det elementär PR! Fluor är en sådan potent kemikalie att den utgör en allvarlig miljörisk och en potentiell förgiftningsrisk för dem som arbetar med den. De av industrin sponsrade vetenskapsmännen som först marknadsförde fluor som en tandvårdsprodukt genom att relatera fluor till tandhälsa och i kraft av sin ställning hävda att det i låga doser inte hade några negativa hälsoeffekter. Så bidrog man till att ändra uppfattningen om fluor, från att vara ett gift till något hälsosamt. På så sätt avleddes uppmärksamheten från de skador som fluor åsamkat dem som arbetar i fabrikerna, de omkringboende och naturen. Svårt att tro? Varför inte.

Den ansiktslyftning som utfördes på fluor den gången för mer än femtio år sedan har vilselett många människor. I stället för att framkalla synen av invalidiserade arbetare eller förgiftad skog ser vi leende barn. Fluorens otäcka sida har nästan helt försvunnit ur människors medvetande. Historiker har underlåtit att dokumentera att det var en fluorförorening som orsakade det enskilt största juridiska bekymret inför atombombsprogrammet efter andra världskriget. Miljöorganisationer är oftast okunniga om att fluor sedan andra världskriget är det skadligaste giftet som vält ut ur fabrikernas skorstenar och att det vid ett tillfälle under det kalla kriget orsakat fler skadeståndkrav på industrin än alla de andra tjugo största föroreningarna tillsammans. Det var fluor som i första hand ansvarade för den största och mest ökända luftföroreningskatastrofen i U.S.A.s historia – ”Halloween mardrömmen” som knäckte hela industristaden Danora, Pennsylvania under en Halloweenhelg och som lade grunden för den första amerikanska miljörörelsen.

Det är samma tongångar i dag, bara positiva. Trots att vi är utsatta för fluor från fler källor än någonsin.(USA) Vi konsumerar det från dricksvattnet och från tandkräm, liksom från färdigmat tillverkad med fluoriserat vatten och med kemikalier innehållande fluor.

Vi utsätts för fluor från okända källor, som bekämpningsmedel i jordbruket, fläckresistenta mattor, läkemedel, microvågsugnssäkra påsar, omslag för popcorn eller hamburgare. Till detta kommer de industriella luftföroreningarna, röken och dammet som andas in av arbetarna i fabrikerna.

Fluor utgör ett dubbelt hot genom att det utlöser det farligaste ur andra kemiska ämnen, vilket gör flourid till ett speciellt farligt sällskap. Ett vanligt förekommande luftförorenande ämne som vätefluorid är många gånger mer toxiciskt än mera välkända luftföroreningsbovar, som svaveldioxid eller ozon. Genom en synergieffekt förstärker vätefluorid även dessa föroreningars toxicitet. Kan fluor när det tillsätts dricksvatten på samma sätt förstärka toxiciteten hos bly, arsenik och andra föroreningar som man vanligen kan finna i vårt dricksvatten? Som vi kommer att förstå, så kan det visa sig vara omöjligt att få svar på den sortens frågor av ”the federal government” efter 50 års propaganda för vattenfluoridering.

I mitten av 1930-talet hade europeiska fluorforskare redan kopplat fluor till en rad av sjukdomar, som andningssvårigheter, rubbningar i centrala nervsystemet, och speciellt med en rad av artritliknande problem i muskler och skelett. Men under det kalla kriget, i en av de största medicinska mörkläggningsaktionerna under nittonhundra talet, avlägsnades systematiskt fluoride från människors medvetande, som förknippad med sjukdom av fluorforskare betalda av militären och de stora företagen i USA. I Europa drabbades fabriksarbetare som utsattes för överdoser av fluor av olika medicinska tillstånd som benämndes som ”poker back” eller ”crippling skeletal fluorosis”. ”Men det kemiska ämnet fluor uppförde sig annorlunda när det korsade Atlanten”, påstod de av industrin finansierade fluorforskarna och lyckades inte finna den typen av lidanden i USA. Det var ett bedrägeri, som vi kommer att förstå: en vetenskaplig bluff av jättelik och global skala; ett lagvrängartrick för att undkomma ansvaret för utbredda kroppsskador hos arbetare; domstolsknep och meneder, som gjorde det möjligt att fortsatta med att dölja medicinska bevis.

Det här har du fått om bakfoten, säger tillskyndare av vattenfluoridering till författaren. Historien om hur fluor tillsattes tandkräm och dricksvattnet är en annan historia, och hänger inte ihop med industrins användning av fluor, fortsatte han.

Men det är bara en historia, inte två. Sagan om det dentala ”kemiska undret” och den hemliga rapporten om hur industrin och U.S.A: s miltär hjälpte till att skapa och putsa på den allmänna bilden av fluor, är för tätt sammanflätade för att man skall kunna särskilja dem. Historien hänger fullständigt ihop med agerandet de två mest prominenta forskare som ledde vattenfluorideringen på 1940 och 1950-talet, Dr Harold Carpender Hodge och Dr. Robert Arthur Kehoe.

(Hodge och Kehoe tillhörde under decennier nationens absoluta medicinska elit – kunde tillsätta och avsätta akademiska tjänster och bestämde vilka som skulle ingå i olika medicinska expertgrupper. Bakom dem stod både försvarsmakten och industrin. Min anm)

Skyll inte på tandläkarna. De blev lärda att fluor är bra för tänderna. Få vet att Dr. Hodge, nationens ledande fluorforskare som utbildade en generation av dem som utbildade tandläkare på 1950 och 1960-talet, att han under kriget var Manhattan projektets (atombombsprojektet) ledande toxikolog. I det projektet hjälpte han till att leda de ökända mänskliga experimenten, där sjukhuspatienter injicerades med plutonium och uranium – utan deras vetskap eller medgivande – för att studera toxiciteten av dessa kemikalier. Hodge var på samma sätt ansvarig för studier av fluorets toxicitet.

Byggandet av världens första atombomb krävde ofantliga mängder fluor. På bombtillverkarnas vägnar övervakade han i tysthet en av nationens första allmänna vatten-fluorideringsexperiment.

Medan invånarna Newburgh, New York, (ett fattigt område med många afroamerikaner och nyanlända immigranter min anm.) endast fick veta att fluor skulle minska deras barns karies, så skickades i hemlighet deras blod- och vävnadsprov till hans atombombslaboratorium för analys. (invånarna ansåg sig vara lyckligt lottade som blev föremål för en sådan omsorgsfull statlig hälsovård min anm.)

En del tandläkare är omedvetna om att det mesta av fluor som tillsätts dricksvattnet i U.S.A. egentligen är industriavfall, skrapat från fabriksskorstenar i Floridas konstgödningsfabriker, för att förhindra det från att skada boskap och gröda i det omgivande landskapet. Med en generös uppgörelse slipper dessa fosfatföretag kostnaden för att göra sig av med denna ”floursilicic acid” på platser avsedda för giftigt avfall.

I stället säljs avfallet till kommuner, transporterade i tankbilar som på insidan är klädda med gummi, till vattenreservoarer kors och tvärs över Nord Amerika och tillsätts dricksvatten för att minska karies hos barn!

(Innehållet i fluor- tankbilarna är så giftigt att i efterdyningarna av den 11 september, blev de som ansvarar för att förhindra terrorist attacker uppmärksammade på att hålla ett vakande öga på ”det ämnet som skall minska karies hos barn”.)

”Jag hade inte en aning om varifrån fluoren kom förrän en av antifluoristerna berättade det för mig”, berättade Dr Hardy Limeback, chefen för ”Preventative Dentistry” på Universitet i Toronto, Kanada för författaren. Han var tidigare en ledande tillskyndare av fluor i dricksvatten. ”Du måste ha fel. Detta är inte möjligt!”, fortsatte han.

De tidigare nämnda fosfattillverkarna är medlemmar i en inflytelserik industrigrupp som sponsrade Dr. Robert Kehoes´ fluorforskning, vid Universitetet i Cincinnati under 1940- och 1950-talet.

Kehoe är idag bättre känd för att under en lång karriär hävdat att det är ofarligt att tillsätta bly i bensin. Men han var också den ledande gestalten som försäkrade allmänheten och forskarna om industri- och vattenfluorens säkerhet, samtidigt som han dolde information om substansens giftiga effekter, och i hemlighet delade sina tvivel med sina företagsfinansiärer om säkerheten av även minimala mängder av fluoride.

Industrin är obenägen att nedsvärta sitt uppbyggda monument av fluorsäkerhet och få sin roll som dental mytmakare avslöjad. Inte förvånande, om man ser bakom en femtio år gammal fasad av leende barn med rader av vita tänder.

Flera av arkiven som jag besökte har gapande hål av saknade dokument, och vissa var helt stängda skriver författaren. Många forskare är obenägna att kritisera fluor – med tanke på det öde som drabbat forskare som ha ifrågasatt regeringens linje.
Forskare har blivit avskedade för sin vägran att backa från sitt ifrågasättande av fluorens säkerhet, blivit svartlistade av industrin, förtalade av propagandister som hyrts av U.S.A: s ”Publig Health Service” och ”American Dental Association”. ”Bodies litter the field”, som en ledande odontolog berättade för mig, när han fick veta att jag höll på att skriva en bok om fluoride.

Myter är effektiva. Ifrågasättandet av fluor framkallar skeptiskt höjda ögonbryn både hos både liberala och konservativa och Stanley Kubricks film Dr Strangelove från 1964 nämns närmast reflexmässig av dem jag talar med.

Det vansinnigt roliga porträttet v General Jack D.Ripper, som en militarist som uppträder som en bärsärk, besatt av iden att kommunisterna skulle lägga fluor i nationens dricksvatten, är filmens mest berömda scen och blev det kalla krigets ikon(idag kommenterar Nile Southern, sonen till dr Strangloves manuskriptförfattare, Terry Southern, uppgiften om att USA:s militär och industrin – inte kommunisterna såg till att fluoridera dricksvattnet;”helt chockerande. Terry and Stanly(Kubrick) skulle ha blivit alldeles förfärade av det” )

Medias beskrivning var i stort sett felaktig. De nationella gräsrötterna vars kamp mot vattenfluoridering var föregångarna till dagens miljörörelse med en mångfald av olika politiska tillhörigheter. Rörelsen leddes av erfarna högst ansedda forskare, kända som försvarare av folkhälsan, av läkare som varnat nationen för cigarettrökning och risken för allergiska reaktioner på penicillin. Men i stället för att betraktas som medicinska pionjärer, som varnande för industrins övergrepp i form av industrigifter, blev antifluoristerna betraktade som ovetenskapliga och som isolationister - den moderna motsvarigheten till att påstå att jorden är platt.

Det är U.S.A.s medicinska etablissemang som har fel, sa kritikerna av fluor. Att tillsätta en kemikalie till vatten så giftig, att den en gång användes som råttgift var en unik amerikansk ide och är så fortfarande. De flesta europeiska länder tillsätter inte fluor till sitt vatten. Flera länder har sedan länge upphört med bruket, tvivlande på både säkerhet och värde.

Fluor kan vara till nytta för tänderna men bevisen är inte överväldigande. Fastän tandhälsan förbättrats signifikant i USA sedan 1940, har man sett liknande förbättringar i länder där man inte tillsätter fluor i vattnet. Förbättrad tandvård, bättre näring och användandet av antibiotika kan förklara den parallella förbättringen.

I en i stort välvillig officiell genomgång genomförd på initiativ av Brittiska regeringen år 2000, fann man, att de flesta studier på effektiviteten av flouridering av vattnet var av moderat kvalitet och att fluoridering kan vara ansvarigt för 15 % färre hål i tänderna. Det är långt ifrån den 65 % minskning som utlovades av de tidiga förespråkarna för fluoride.

Är den eventuella nyttan av en handfull bättre tänder värt risken, om man är medveten om de hälsoproblem som fluor orsakar (rubbningar i centrala nervsystemet, artrit, risk för skelettcancer) Tillstånd som tidigare blivit trivialiserade eller doldes för allmänheten av de tidiga fluorförespråkarna.

”Hur många hål måste räddas för att rättfärdiga ett dödsfall i skelettcancer?” frågade den framlidne Dr. John Colquhoun, den tidigare chief dental officer i Auckland, New Zeeland, och en tidigare förespråkare för fluor som blivit kritisk.

Jag förstod inte hur toxiskt fluor var.” sade Dr Limeback, från Kanada. ”Jag har tagit alla på orden, den allmänna tandvården, den allmänna hälsovården, United States Public Health Service, Centers for Disease Control (CDC), American Dental Association, California Dental Association, att fluoride var säkert och effektivt utan att egentligen undersöka själv.”

Även teorin om hur fluor verkar har ändrats. CDC påstår inte längre att fluor i skyddar tänderna genom att det absorberad i av magslemhinnan. Istället påstås att fluor skyddar tänderna på ytan, där det bland annat attackerar enzymerna i bakterier som ger upphov till karies.

Att dricka fluoriderat vatten är fortfarande viktigt enligt CDC, därför att det badar tänderna i fluor och förbättrar saliven - ett kostnadseffektivt sätt att nå fattigare familjer, som kanske inte äter en balanserad kost, har tillgång till tandläkare eller har för vana att regelbundet borsta sina tänder med fluortandkräm.
Men att svälja fluorbehandlat vatten gör också att fluor hamnar i skelettet och blodet, där det kan skada andra delar av kroppen sade kritikerna.

Om fluor kan döda enzymerna i tandbakterier, måste man väl fundera på andra potentiella skadande effekter på andra enzymer - viktiga kemiska katalysatorer som reglerar det mesta av biologisk aktivitet.

”När jag undersökte dessa frågor sa jag mig, detta är vansinne. Låt oss ta det ur vattnet eftersom det skadar så många människor - inte bara enkla tandskador – missfärgade tänder, men nu ser vi också skelettproblem och möjligen cancer och sköldkörtelproblem. Om du vill nå ut till fattiga människor ge dem tandkräm. Gör vad som helst utom att fluoridera dricksvattnet.” sade dr Limeback. ”Men fluor förespråkarna fortsatte med att påstå att det var kostnadseffektivt. Det är bara en massa struntprat - det är kostnadseffektivt bara för att de kan göra sig av med giftigt avfall, för att tala klarspråk.”(dr Limebeck)

Historien kan visa att det sällan är lätt att slå hål på myter. Men vi har gjort detta förr. Fluorhistorien liknar fablerna om bly, tobak och asbest då de medicinska medlöparna hjälpte industrin att i generationer gömma sanningen om dessa substanser.
Fluorarbetare delar samma tragiska öde som de beklagansvärda som andades beryllium, uranium och silicon på sina arbetsplatser. Otaliga undersökningar har försäkrat arbetarna att deras fabriker och gruvor var säkra. Men den enkla sanningen är att tusentals människor har blivit förgiftade och gått en plågsam död till mötes på grund av dessa kemikalier.

Så om denna berättelse om hur allmänhetens bild av fluorhemligheten ”tvättades” låter alltför bekant, kanske är det så för att det är samma profession och samma institutioner som talade om för oss att fluor är säkert som sade detsamma om bly, asbestos och DDT eller som förmådde oss att röka mer tobak.

Sövda av ett halvt århundrade av försäkringar från supportrar av fluor från det allmänna hälsoetablissemanget, har många läkare idag ingen kunskap om symtomen på en fluorförgiftning. En tyst mördare som smyger sig på oss i vår brist på kunskap.

”Det är ett svart hål där ute i form av både allmän och vetenskaplig kunskap säger tidigare industritoxikologen dr Phyllis Mullenix. ”Det finns egentligen ingen hälsofråga som kan påverka en större population. Jag tror inte det finns någonting i detta samhälle som inte påverkas av fluoride. Det är väldigt svårfångat och mycket besvärande.” (dr Phyllis Mullenix.)

Femtio år efter att USA:s ” public Health Service” under det kalla krigets mörkaste dagar, hastigt vände kurs - och stödde tillsatts av fluor i dricksvattnet - är det dags att erkänna dårskapen, övermodet och den hemliga agendan som har låst oss alldeles för länge – förgiftat vårt vatten, förorenat vår luft, och invalidiserat våra arbetare. Det är dags, att tala klarspråk med våra makthavare. Bra vetenskap kan slipa verktygen för förändring, men det måste vara den allmänna opinionen och folkliga aktioner som gör oss fria.

(Läs gärna vad det står i liten stil på fluortandkrämen och helst på tandkrämstuben avsedd för barn. Min anm.).

Min koncentrerade sammanfattning av en central person i boken: En av ”huvudpersonerna” i boken är Phyllis Mullenix. Hon var 1982 en av de ledande forskarna inom den i den unga vetenskapen toxikologi. Hon utvecklade en helt ny metod att med hjälp av kamera och datoranalys mäta hur olika kemiska substanser påverkade centrala nervsystemet. En snabb och säker metod som man hoppades skulle revolutionera studiet av giftiga kemikalier. Hon anställdes vid ett av de mest prestigefyllda medicinska forskningslaboratorierna med stora stöd från industrin. Forsyth Dental Center/ Harvard Medical School.

Man förväntade sig att hon skulle dra in pengar till institutionen och hjälpa storföretagen att vinna de rättsliga striderna mot alla som påstod sig blivit skadade av industrins verksamhet . Sedan 1970 hade hon tjänat grova pengar som konsult och vid många tillfällen hjälpt industrin att vinna mot EPA (Environmental Protection Act) genom att hitta fel i deras beräkningar. Industrin hade således stort förtroende för henne. För att stödja fluoridens anseende och få tyst på antifluoristerna ombads Phyllis Mullenix att starta med att analysera fluoridens toxicitet. Själv ansåg hon det meningslöst att analysera ett så harmlöst ämne. Det enda hon visste om fluorid var att det var bra för barns tänder. Hon fick igång ett samarbete med en annan forskare Pamela DenBesten, som hade börjat intressera sig för uppkomsten av förändringar på tänder som blivit exponerade för fluoride. Efter två års datasamlande fick man det första resultatet 1989. Ett helt oväntat resultat! De kontrollerade sitt system, de gjorde en mängd kontrollerande tester. Men alla analyser visade samma sak. Små mängder av fluoride gav en mängd olika allvarliga neurologiska effekter på försöksdjuren.

Phyllis Mullenix fick order av att göra om studien. Resultatet upprepade sig. 1990 var det kristallklart och statistiskt signifikant. Här fanns ett problem, enligt Mullinix. Detta var explosivt!

Det beslöts att anordna ett seminarium på National Institute of Dental Research i Washington . Det råkade inträffa på dagen för det 41:a året efter det att man börjat tillsätta fluoride i dricksvattnet. Salen där seminariet skulle hållas var packat med representanter för myndigheter och det och medicinska etablissemanget.
Redovisningen av den datorstyrda metodiken väckte entusiasm. Men när Phyllis Mullenix sedan redovisade sina resultat som visade att försöksdjuren visade samma beteendestörningar som om man givit dem starka antileukemipreparat eller strålbehandling, blev det alldeles tyst. Då slocknade intresset och både hon och metoden blev ansatt och ifrågasatt. Många i församlingen bestod ju av personer som vigt sitt liv åt att stödja tillsättningen av fluor i dricksvattnet.
Phyllis Mullenix sammankallade tillsammans med sin chef på samma sätt alla makthavare inom industrin och förmedlade samma budskap. (Unilever, Colgate-Palmolive,SmithKline Beecham bl.a.).Resultatet blev en klapp på axeln och ” we will be in touch, we need to pursue this”.

Under en lång tid försökte sedan Phyllis Mullenix att återuppta diskussionen med industrins företrädare men alla hade sina förevändningar för att inte fortsätta diskussionen.

Studien publicerades 1995 i en medicinsk tidskrift . Man kunde redovisa att en del forskning hade gjorts på fluoride men inte, som i denna studie, av dess effekt på hjärnan. Ytterligare några andra studier av andra forskare publicerades som refererade till Phyllis Mullenixs studie, med fokus på beteenderubbningar hos barn i relation till fluoride.

Bollen låg nu hos The Public Health Service att testa ev. neurologiska effekter av fluorid. Samma statliga institution som befrämjat fluoride i dricksvatten i 40 år utan att någonsin kunna visa att det är ofarligt.

Phyllis Mullinix fick sparken och fick aldrig mer några forskningsanslag. Hon ägnar sig nu åt att i rättegångar agera expertvittne som stöd för dem som blivit sjuka av industrins föroreningar.

(Fluor är ett av våra grundämnen och mycket reaktiv, det är därför det kan skära stål som om det vore smör och reagera med de allra flesta organiska material. Fluor förekommer oftast bunden till andra element, då kallas de föreningarna fluorider.)

Här kan Du lyssna på en intervju med Christoffer Bryson
http://video.google.com/videoplay?docid=7319752042352089988

Här är en intervju med en tandläkare
http://www.viddler.com/explore/mercola/videos/173/

Här kan Du köpa boken
http://books.google.com/books?id=q3v_JgjZ6fsC&printsec=frontcover&dq=fluoride+deception&hl=sv&source=gbs_similarbooks_s&cad=1#v=onepage&q=&f=false

Så här skriver Professor Olov Lindahl om fluor någon gång på 1980-talet. Han dog 1991. http://www.2000taletsvetenskap.nu/special/fluor.htm

Margareta Lundström

Tänk om

Evolutionen
Överallt där människor äter ursprunglig föda, den som vi evolutionärt är anpassad till, håller man sig frisk och normalviktig. Alla levande varelser, inklusive människan, är anpassade till en bestämd föda. Bra ordning för att inte konkurrera om födan.

Vi är samma biologiska varelse som för 200 000 år sedan, då vi var jägare, fiskare och samlare. Vi åt allt på djuret - muskler, fett, inälvor, benmärg. Ingenting förspilldes. Mest åtråvärt var fettet. Därför kunde vi som fett-förbrännande varelser springa ikapp våra gräsätande villebråd (numera äter vi nästan bara musklerna på djuret och de skall helst vara magra). Fisk, med sina omättade fettsyror, var viktigt. Kolhydrater, däremot, var en bristvara. Nötter, bär och sura frukter kunde bara ätas under säsong i tempererade zoner. Dagens förädlade, söta frukter existerade inte. Vi levde i huvudsak på fett och protein.

Om man undgick att dö av virus, bakterier, svampar och/eller i olyckor levde man till hög ålder och dog frisk. Allt talar för att vårt moderna sjukdomspanorama är kostrelaterat. Första spiken i kistan kom för 8 000-10 000 år sedan när vi började odla. Vi blev kortare och medellivslängden sjönk. Nästa spik i kistan kom med industria-liseringen och raffinerade kolhydrater med det vita mjölet och sockret. Dödsstöten kom på 1950-talet med Ancel Keyes och hans falska men lättsålda hypotes om mättat fett som orsak till hjärt- och kärlsjukdomar. Då bröt den stora fettskräcken ut, som fortfarande underhålls av Livsmedelsverket, dietister och större delen av den medicinska expertisen (till exempel Claude Marcus, Stefan Rössner och Ulf Bohman). Hjärtsjukdomar, dia-betes, Alzheimer, nervsjukdomar, tarmsjukdomar, ögonsjukdomar, övervikt samt muskel- och ledsjukdomar ökar lavinartat.

Medicinsk vetenskap
Med kunskaper i cellbiologi, medicinsk kemi, fysiologi och endokrinologi kan man förklara varför vi behöver fett och protein och varför vi inte ostraffat kan äta det som vi inte är evolutionärt utvecklade för - växtoljor, margarin och raffinerade kolhydrater.

Sunt förnuft och nutidshistoria
Tänk på vad mormor och morfar och deras generationskamrater åt och jämför med deras kroppskonstitution. Eller titta på ett gammalt skolkort innan fettskräcken satte in. Fundera också över hur man kan komma på något så absurt som att mättat fett, som vi till stor del består av och som är förutsättningen för att vi överlevt som art, plötsligt på 1950-talet blev hälsovådligt.

Är det rimligt att vi utför 50 fetmaoperationer i veckan och att 10000 personer står i kö? Är det rimligt att diabetesinsjuknandet har trefaldigats sedan 1980-talet? Borde inte våra medicinska och hälsovårdande myndigheter dra några slutsatser av kostrådens fullständiga haveri?

Vetenskapliga belägg
1972 skrev den engelske näringsfysiologen John Yudkin boken om socker ”Pure, White and Deadly”. Han blev krossad av socker-industrin och fetthypotesens Ancel Keyes. Claude Marcus, Stephan Rössner och Livsmedelsverket har länge hävdat att det finns tusentals studier som stöder att man blir fet av fett och att mättat fett orsakar hjärt- och kärlsjukdomar. På upprepade krav från sina kritiker presenterades slutligen en lista på 72 studier på Livsmedelverkets hemsida. Listan granskades av 12 namnkunniga läkare och forskare och resultatet publicerades i Dagens Medicin. Artikeln avslutades: Det är dags för ansvariga makthavare att besluta om att livsmedelsverket omedelbart bör upphöra med att ge kostråd till allmänheten och överlåta frågan till folk med klinisk erfarenhet och adekvat vetenskaplig utbildning. Symtomatiskt nog, tog inte Läkartidningen in artikeln och gammelmedia var tyst.

http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2009/04/08/livsmedelsverket-bor-omede/index.xml

Om ni vill ha vetenskapliga studier som stöder att fet kost är bra för vikt och hälsa, delar jag gärna med mig av 59 exempel.

Margareta Lundström

Låt fettet få upprättelse

Jag var diabetiker i 17 år ända till min fru för tre år sedan läste en bok skriven av en skattejurist. Efter den händelsen är jag bara en potentiell diabetiker. I Sverige har 370 000 personer diagnosen diabetes typ II. Mörkertalet är troligen lika stort. En trefaldig ökning på 30 år!

När det upptäcktes att jag hade förstadiet till diabetes fann jag väl fungerande rutiner i vården för att hantera sjukdomen med medicin, kostråd och diverse hjälpmedel. Jag skriver medvetet ”hantera” därför att det aldrig var frågan om att bota eller att hindra sjukdomsförloppet. Trots all uppmuntran jag fick av de medicinska proffsen, vet jag nu att det fanns en hemlig agenda, som alla utom jag kände till, nämligen att sjukdomen förväntas följa ett naturalförlopp som förr eller senare slutar med insulinbehandling och i värsta fall leder till allvarliga komplikationer.

Ständigt hungrig
Att maten är viktig förstår man av att dietisten intar en central roll i behandlingsteamet. Om man är överkänslig för till exempel gluten eller laktos, så utesluter man självklart detta ur kosten. Men samma sak gäller inte om kroppen inte kan hantera kolhydrater. Som diabetiker är man rekommenderad att äta potatis, bröd, pasta, ris och frukt, trots att man därigenom höjer de farliga socker- och insulinnivåerna i blodet, på samma sätt som rent socker och trots att det är sockret som ger komplikationerna. Desto bestämdare var rekommendationerna kring fett – det mättade fettet var fullständigt demoniserat. Endast lättmargariner och växtoljor i mindre mängder var godkänt. Jag efterföljde lydigt råden, men jag var hungrig jämt. Det blir man om man äter mycket kolhydrater och lite fett. Vad gör man då? Man kan ju inte stilla hungern genom att dricka olivolja, eller knapra på protein i form en mager biff eller ägg med sitt påstådda farliga kolesterol. Återstår kolhydrater som frukt eller grovt bröd med lättmargarin. De var ju trots allt godkända livsmedel. Ironiskt nog kallas detta ”kostbehandling”. Men hur jag än ansträngde mig att äta magert, fiberrikt och frukt och grönsaker som föreskrivet, så var jag snart i en neråtgående spiral och det blev till slut oundvikligt med insulin och med tiden i ökande doser. Ett moment 22!

Slipper ta insulin
Så kom vändpunkten för tre år sedan, mitt blodsocker normaliserades på en vecka och jag blev således insulinfri och är så fortfarande efter tre år. De komplikationer jag fått av att kolhydratmisshandla min kropp så länge förbättrades med tiden. Det var boken ”Fettskrämd” skriven av Lars-Erik Litsfeldt, som fick mig att förstå sammanhanget. Lars-Erik Litsfeldt är jurist till professionen och drabbades av diabetes, hjärtinfarkt och var överviktig. Han tog sin sjukdom i egna händer. Genom egen research upptäckte han att de officiella kostråden till både friska och sjuka saknade vetenskaplig grund. Snarare handlade det om ekonomi, politik, och myter. Han gjorde tvärtemot de råd han fått och fick då normalt blodsocker och blev normalviktig. Han har senare skrivit ännu en bok, ”Diabetes.inte”, och en kokbok med LCHF-recept. Även boken ”Ideologin, pengarna och kostråden” är skriven av honom.

Frisk med fläsk
Min fru och jag följer Lars-Erik Litsfeldts exempel. Vi äter inte bröd, potatis, ris, pasta, spannmål, frukt, margariner eller växtoljor. Vi äter kött, fläsk, fisk, skaldjur, ägg, feta såser, alla feta varianter av mejerivaror och ovanjordsgrönsaker. Det är i enlighet med LCHF (Low Carb High Fat). Man utesluter eller minskar kolhydrater (socker och stärkelse) och ersätter med animaliskt fett. Både gott och nyttigt. Det resulterade i viktnedgång och medförde en rad andra hälsofördelar också, men det är en annan historia. Jag är fortfarande en potentiell diabetiker. Gör jag avsteg från min kost så är jag tillbaka i min sjukdom. Men det är så stora vinster med LCHF att jag inte saknar det jag måste avstå ifrån. ”Mättat fett, kolesterol, hjärt-kärlsjukdomar”, tänker kanske några. Dem vill jag bara rekommendera att läsa ”Fett och kolesterol är hälsosamt” av docent Uffe Ravnskov. Den boken förklarar den obefogade fettskräcken, som gastkramar hela västvärlden och som gett upphov till fetmaparadoxen, det vill säga ju mindre fett vi äter, desto mer ökar fetma och diabetes. Vi är inte annorlunda än andra djur. Vi blir sjuka av det som vi inte är anpassade att äta. Detta är egentligen ingen nyhet utan en kunskap som åter kommit till heders. För 50-60 år sedan var det självklart att en person med diabetes inte skulle äta kolhydrater men däremot mycket fett. Fläsk och gräddstuvad vitkål!

Per-Lars Lundström

Observera att detta inte handlar om diabetes typ I, som oftast drabbar barn och ungdomar och som alltid kräver insulinbehandling. Då är det bra att det finns insulin. Men även för en person med diabetes typ I är det fördelaktigt att minska på kolhydraterna och byta ut dem mot fett.

What if It's All Been a Big Fat Lie?

By Gary Taubes
Published: The New York Times Sunday, July 7, 2002

If the members of the American medical establishment were to have a collective find-yourself-standing-naked-in-Times-Square-type nightmare, this might be it. They spend 30 years ridiculing Robert Atkins, author of the phenomenally-best-selling ''Dr. Atkins' Diet Revolution'' and ''Dr. Atkins' New Diet Revolution,'' accusing the Manhattan doctor of quackery and fraud, only to discover that the unrepentant Atkins was right all along. Or maybe it's this: they find that their very own dietary recommendations -- eat less fat and more carbohydrates -- are the cause of the rampaging epidemic of obesity in America. Or, just possibly this: they find out both of the above are true. http://www.nytimes.com/2002/07/07/magazine/what-if-it-s-all-been-a-big-fat-lie.html